Det här är Zaid. Han har flytt från Syrien och bor i flyktinglägret Zaatari. Han gör en high five för att fler barn ska få fylla fem. Gör som Zaid. Foto: Josefin Casteryd /Ikon

Ohämmat men viktigt skrytinlägg om #5för5

En har ju en del för sig. Som uppenbarligen är viktigare än att skriva bloggposter. Men det gör ingenting! Det här är ju min blogg, jag får göra som jag vill. Faktiskt. Och nu vill jag säga något viktigt som handlar om #5för5.

Alldeles i dagarna inleddes Svenska kyrkans internationella arbetes stora julkampanj, och jag har fått det hedersamma uppdraget att göra high five med en massa folk. På film också! Bara ett exempel på hur kul det är på jobbet. Att budskapet är viktigt gör ju inte det hela sämre.

Grejen är att var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år.

VAR. FEMTE. SEKUND. För att citera ärkebiskop emeritus Anders Wejryd: ”Så här kan vi inte ha det.”

Genom att göra en high five, ta en bild på den och dela den i sociala medier under hashtaggen #5för5 så kan vi bidra till att fler barn får fylla fem. För varje bild så pyntar ett företag fem spänn. Så sitt inte bara där: ut med dig och gör high fives! Här får du lite inspiration starring yours truly och en hel massa andra.

Jag har en teori om att personerna bakom Stonehenge byggde hela rasket som "en grej" när de fyllde 40. Jag vill ju inte vara sämre. Foto: CC BY Qalinx, flickr.com

All I want for my fyrtioårsdag is a platsbyggd bokhylla

”Exegi monumentum aere perennius.” *
– Quintus Horatius Flaccus

I princip allt latin jag kan har jag lärt mig av min barndoms Asterix. Många är de timmar jag suttit med näsan i en bok eller serietidning, och jag vill tro att jag lärt mig något längs vägen. Böcker och serietidningar har kommit att få en väldigt speciell plats i mitt liv. En såpass speciell plats att jag nu, inför min 40-årsdag, enbart har en önskan gällande födelsedagspresent: en platsbyggd bokhylla.

En barndomsdröm som går i uppfyllelse

Oanade möjligheter

Familjen Hård af Segerstad huserar sedan december 2015 i ett nybyggt radhus i pittoreska Hågaby i Uppsalas södra del. Det finns många charmiga detaljer i vårt hus, men en förtjänar ett särskilt omnämnande: den här väggen.

En vägg där det sticker ut trappsteg högst upp mot taket. Foto: CC-BY Hanna Hård af Segerstad
Charmig vägg, va? Det blir mer spännande, jag lovar. Foto: CC-BY Hanna Hård af Segerstad

Nu ser jag hur du tänker ”va?”. ”Sjukt vanlig vägg, faktiskt.” Och det har du rätt i. Och det är inte väggen i sig som gör det hela spännande, utan det som finns bakom väggen. Det syns såklart inte, men i hörnet där under trappan, bakom väggen, finns ett dolt utrymme. Egentligen är det tänkt som minimalt varmförråd för saker som används otroligt sällan. Det bevisas inte minst av att det är oerhört bökigt att ta sig in dit, via en motsträvig plåtlucka i städskrubben. Men det hör inte hit. En platsbyggd bokhylla är i sig en läcker detalj, och det går att göra en hel del fräna grejer redan med den. Men med ett dolt utrymme bakom hyllan öppnas en helt ny värld av möjligheter.

Jag säger det rakt ut: lönndörr.

En gång till. Lönndörr.

Hjälp mig uppfylla min dröm

Helt utan planering eller baktanke har möjligheten att bygga en bokhylla med lönndörr rasat ner i knät på mig. Mitt fyra-, elva-, femton-, nitton-, tjugofem- och trettioplus-åriga jag skulle aldrig förlåta mig om jag inte gjorde det bästa av den här godbiten. Därav dessa rader.

Vill du slå två flugor i en smäll och dels gratulera mig på födelsedagen och dels hjälpa mig förverkliga drömmen? I så fall får du gärna bidra till byggnationen! Alla som ger mig det här i present får sitt namn på en plakett i anslutning till bokhyllan – och dessutom självklart en gratis förevisning av det hela när det är klart! Jag kastar in en kopp av valfri varm dryck i det hela också.

Tack på förhand från mig, igår, idag och imorgon.


* Citatet i början av inlägget betyder ”jag har uppfört ett monument varaktigare än koppar”. Det är lite ditåt jag vill med min bokhylla. Ska det byggas monument någon gång ska det väl ske när en fyller 40.

Tre gröna lampor som signalerar att det finns en hel värld under fingertopparna. Foto: CC BY-SA nrkbeta, flickr.com

Jag delar min uppkoppling

Det här med internet, hörni. När vi flyttade in i vårt nya radhus var vi utan uppkoppling i några dagar. Det var inte så roligt. Det första jag gjorde när vi väl kom ut på nätet igen var därför att skapa ett öppet gästnät, så att eventuella grannar som var i samma internetnöd skulle kunna titta på skojiga katter igen. Inledningsvis hette nätverket något i stil med ”Välkomna kära grannar”, men efter lite funderingar insåg jag att här fanns chansen att delta i något större. Sedan någon vecka tillbaka har jag sällat mig till skaran som delar helt öppna gästnät med namnet ”openwireless.org”.

Öppen uppkoppling underlättar för många

Openwireless.org är en användarstyrd rörelse som bland annat ser en framtid där:

  • användaren ska ha dussintals öppna nätverk att välja mellan,
  • mobiltelefoner, klockor, kläder och andra uppkopplade grejer enkelt ska kunna ansluta till de här nätverken,
  • delande mellan uppkopplade användare sker i ännu högre grad än idag, och
  • en IP-adress inte längre används som det enda sättet att identifiera en användare och vi därmed kan anse delade nätverk vara en del av användares privatliv på nätet.

Genom att dela ut en del av vår uppkoppling hemma sällar jag mig till en växande skara internetizens som skriver under på ovanstående. Jag hoppas att den trenden växer ännu mer framöver.

Gröt är gott och kan leda till filosofiska funderingar. Foto: CC BY-SA 2.0 annasararojas, flickr.com

Kontextens relevans vid utförande – den varma matens princip

En morgon när jag i vanlig ordning satt och matade min dotter med gröt hände en grej som inspirerade till den här bloggposten. Så här: jag blåser på skeden med gröt, för gröten är varm och jag vill inte att S ska bränna sig. Gröten svalnar och jag erbjuder henne skeden. Precis när den når hennes mun så blåser hon också på gröten, eftersom hon sett mig göra det alldeles nyss. Gröten blir marginellt svalare och trillar dessutom ner på bordet.

Detta leder till en liknelse som jag nu ska försöka både komma ihåg (för den var rätt bra i mitt huvud där kvart i sex på morgonen) och nedteckna (för annars kommer jag definitivt att glömma bort den). Den gick så här:

Jag blåser på skeden för att gröten ska svalna. Det funkar för jag att jag har en hel del erfarenhet av att blåsa på sked, och dessutom tillgång till hela kontexten. Alltså gröt-sked-värme-brännskador-sammanhanget. Därför trillar inte gröten av när jag blåser på skeden.

Det här funkar inte när S gör precis likadant. Hennes intentioner är de allra bästa (”pappa gjorde så, alltså är det en bra grej att göra”), men hon saknar massor med relevant metadata om sådana här sammanhang. Till exempel saknar hon den rätt betydelsefulla informationen om hur hårt en ska blåsa på skeden/gröten. Blåser en för hårt så trillar gröten av skeden. Tji gröt.

Det finns en poäng med detta

Poängen med allt detta är att det i många situationer inte räcker att en användare lär sig ett statiskt flöde av händelser i syfte att uppnå ett resultat. Utan vettig kontext och data som i sammanhanget kanske verkar oviktig så kan ett fullgott resultat inte garanteras.

När någon som inte vet hur något funkar försöker göra precis likadant som någon som vet hur något funkar, så funkar det inte för att den som inte vet hur det funkar vet hur det funkar men ändå inte.

Det här kan vara det virrigaste inlägget hittills i min återupptagna bloggkarriär. Varsågoda.


Det här inlägget började författas i september 2015 och skrevs färdigt i februari 2016. Siri har kommit en bit längre i frågan om att blåsa på mat nu.

Halva brf Hågaby (med vårt hus i mitten) i solsken, december 2015. Foto: CC-BY Per Hård af Segerstad

Årskrönika över första bloggåret och gott slut

Jetpack (ett plugin jag använder) är snälla nog att förse mig med en liten årskrönika över min blogg. Jag delar gärna med mig av den, som en liten hyllning till året som gått och som en liten påminnelse till mig själv om att fortsätta skriva här. Det har varit (och är!) kul, och jag ska försöka fortsätta i samma omfattning som hittills. Det skönaste är att jag inte känner någon stress över det, utan inläggen får komma när de kommer. Hoppas det fortsätter så.

Den lilla årskrönikan från Jetpack

Flytten inte längre kaosartad

I övrigt så håller vi fortfarande på att komma i ordning i huset. Flyttkartongerna blir färre, tror jag, fast det verkar inte så alltsomoftast. Nästa steg är att få upp stringhyllan och bära upp hörnskåpet för att göra lite mer plats i köket. Ett steg i taget.

Sammanfatta ditt eget 2015

Avslutningsvis vill jag dela med mig av ett litet skojigt frågeformulär för nyårsfesten. Det kan lagom åka fram till efterrätten eller så, och gör det enkelt att sammanfatta året som gått. Kul att ta sig en liten funderare över vad som hänt egentligen. Med det sagt: gott slut på 2015 och gott nytt 2016, kära läsare!

Litet frågeformulär om 2015 (skamlöst korpat från nätet någonstans)

Lång paus på grund av flytt men ikväll blir det Star Wars

Mitt och familjens liv är någonstans i slutet av fasen ”helt nedpackat i flyttkartonger men på väg att packas upp”. Hela flytten gick sjukt smidigt tack vare strålande insatser från släkt och vänner. Det enda jag tappade bort var en sladd. Tyvärr gick den sladden till routern, så det tog ett tag innan vi fick internet igen. Allt löste sig (och sedan hittade jag sladden i alla fall).

Ikväll väntar The Force Awakens. Jag är sjukt peppad. Över och ut.

"Look, no hands!" Autopiloten är bara en av många oerhört fascinerande detaljer i Teslas flaggskepp P85D. Foto: Joel Papmehl

Tjugo minuter i en Tesla Model S P85 D är för lite

Det här är inte en kritisk recension eller ens en objektiv betraktelse. Jag är helt tagen. Med det sagt: aldrig har jag funderat på att köpa bil så mycket som nu.

Tidigare har jag kunnat passera en söt Mini Cooper eller en charmig gammal VW-bubbla på gatan och försynt tänkt att det vore ju kanske trevligt att köra runt i en sån. Någon gång framöver. Eventuellt. Men cykla går ju också bra.

Men så provkörde jag en Tesla Model S i söndags. En P85D. Lyxmodellen med allt lullull, fyrhjulsdrift och inte mindre än 700 vilda el-hästar under huven. Eller ja, mellan hjulen faktiskt. Under huven är det ju bagageutrymme, faktiskt.

Och inget är sig längre likt. Redan innan provturen var jag lockad av en Tesla, det ska erkännas. Jag sympatiserar starkt med deras framåtanda, imponeras av deras målmedvetna affärsmodell och är ett stort fan av deras rockstjärne-VD Elon Musk (som inte bara fipplar med elbilar utan även jobbar med det lilla projektet att sätta en miljon människor på Mars).

Efter rundan i söndags är jag såld. Men inte ens med den bästa vilja i världen kan jag hosta fram de 1,4 miljoner riksdaler som en P85D går loss på. Och egentligen är det inte den modellen som tilltalar mig mest. Nej, äran för det tillfaller en bil som inte ens finns än.

Så här tänker Tesla

Det kan vara på sin plats med en kort sammanfattning av Teslas affärsmodell så här långt. Den är rätt enkel:

  1. Bygg en superexklusiv sportmodell som går enbart på el. Sälj den dyrt.
  2. För pengarna vi får in och med hjälp av insamlade kunskaper från punkt 1, bygg en exklusiv landsvägskryssare med prestanda som är överlägsna alla konkurrenter.
  3. För pengarna och kunskapen från punkt 2, bygg en SUV. För alla vill ha en SUV.
  4. För pengarna och kunskapen från 1, 2 och 3, bygg en folkmodell och ta världen med storm.

Idag befinner sig Tesla alldeles innan på punkt 3. Sportmodellen Tesla Roadster byggdes fram till 2012 i drygt 2 400 exemplar som sålts över hela världen. Landsvägskryssaren Model S säljs idag, och ungefär 1 300 av de sålda bilarna rullar i Sverige. Den kommande SUV:en, Model X, börjar säljas under 2016. Som min gode vän Jacob påpekade så säljs SUV:en, Model X, redan i USA men har inte kommit till Sverige än.

Vilket leder oss fram till punkt 4, och det som får mig att börja det här blogginlägget med orden ”aldrig har jag funderat på att köpa en bil så mycket som nu”.

Tesla Model 3 – bilen som inte finns

Punkt 4 är nämligen Tesla Model 3, företagets folkbil. Tidigare modeller är prissatta i den övre delen av skalan. Model 3 däremot är tänkt för medelsvensson. Alltså undertecknad. Med ett utgångspris på $35 000 (drygt 300 000 svenska kronor idag) kommer den att kosta som en vanlig Volvo utan extrautrustning. Om planerna håller (Elon Musk har ibland gett sina ingenjörer skrämselhicka genom att justera tidsplanen via Twitter) kommer Tesla att börja ta emot förhandsbeställningar på Model 3 i mars nästa år. Och då vete katten om jag inte är där och hänger på låset, för maken till körupplevelse har jag aldrig varit med om tidigare.

Fyra reflektioner om Model S P85D

För det första: bilskrället är knäpptyst. Asläskigt! Jag är ju van att höra en motor gå igång och det känns liksom tryggt att kunna växla lite baserat på motorljudet. Växla? Inte med en Tesla. Att säga att den har automatlåda gör den inte riktigt rättvisa. Den har inga växlar alls! Dubbla elmotorer driver hjulen och oavsett hastighet så levererar de en sömlös acceleration. Glöm bort växellådan och se till att använda det tomma utrymmet mellan framsätena till något viktigare.

För det andra: bilen väger 2,2 ton men kan, om jag vill, bete sig som en svältfödd kossa på grönbete. Den vill framåt, iväg, bort, någon annanstans. Det räcker med att andas lite oförsiktigt på gaspedalen för att släppa lös alla 700 hästar.

För det tredje: mittkonsollen är den största touchskärmen som finns i en bil till allmän försäljning idag. Allt kontrolleras därifrån: AC, värme, fjädring, musik, navigering. Listan kan göras lång. Förutom att vara en bil så knäcker den också extra som telefon, eftersom det finns ett SIM-kort i den som ger mig obegränsad tillgång till internet. Bra att ha när en vill leta reda på närmaste Supercharger-station, eller bara kolla på roliga katter.

För det fjärde: jag vet att det inte är så himla viktigt egentligen, att det bara är ett oerhört effektivt försäljningsknep och att det bara är praktiskt användbart vid snygga omkörningar, men ändå. Accelerationen. OMG OMG OMG. Från stillastående till 100 knyck på drygt tre sekunder. På Gröna Lund kostar en liknande upplevelse minst fyra kuponger eller ett åkband. Tur att min gode vän Joel var med och dokumenterade det hela. Varning för spontana kraftuttryck i den här filmen.

För det femte: jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till med detta. En sjätte, sjunde och åttonde punkt vore mig inte främmande, men jag bryter här. Dels för att det här är en nog lång bloggpost som det är, men också för att du som läser detta ska få ha något kvar till din egen provkörning. För jag rekommenderar det varmt, även om du inte har några som helst planer på att bli Tesla-ägare. Ett varningens ord dock: risken är stor att du reagerar som jag. Och då kan vi ju hänga på låset samtidigt i mars, och det är ju alltid trevligt.


Ansvarsfriskrivning: jag har inte fått betalt för att skriva detta och har ingen personlig eller professionell relation med någon som arbetar på Tesla (vad jag vet). Däremot så erkänner jag villigt att jag är ett stort fan av både Tesla, Elon Musk och SpaceX.

"Prudent people seek a safe place". Undrar hur många lösenord som förvaras i de här lådorna på Birmingham Municipal Bank? Foto: CC-BY-SA Elliot Brown, flickr.com

Så hanterar jag mina lösenord i KeePass, MiniKeePass och KyPass Companion

Om du inte har upptäckt det här med internet igår så är chansen stor att du har ett antal konton på olika tjänster på nätet. Till varje konto brukar det följa med ett krav på lösenord. Frestelsen att använda samma lösenord på alla ställen är stor, men den känslan är förrädisk och måste bekämpas till varje pris!

Riskerna med att använda samma lösenord på flera ställen har till exempel Google skrivit mycket mer om, så det tänker jag inte gå in på. Istället tänker jag kort beskriva hur jag hanterar mina lösenord. Min machete i lösenordsdjungeln kallas för KeePass.

KeePass är ett lösenordsvalv. Tänk dig ett kassaskåp som du stoppar in alla dina omsorgsfullt nedskrivna lösenord i och sedan låser med en kod. Vips! Så behöver du bara komma ihåg den enda koden till kassaskåpet och inte vad som står på alla postit-lappar där inuti. Det är det här KeePass gör.

Kort om KeePass

KeePass är ett litet program som består av öppen källkod. Det betyder att alla som vill kan se hur programmet är uppbyggt och bidra till att förbättra det. (Det betyder inte att alla kan se dina lösenord!)

Programmet skapar en databas för dina lösenord och krypterar sedan databasen så att bara du kan låsa upp den. *

Min lösning med KeePass och Dropbox

Jag har en databas som KeePass har skapat i min Dropbox. Via Dropbox kan jag sedan öppna den här databasen från i princip vilken internetansluten enhet som helst. Oavsett om det är min Mac hemmavid, min windowsbaserade dator på jobbet, min iPad eller min iPhone. Alla enheter läser samma databas via Dropbox.

Appar och program som läser KeePass-databasen

Så kommer du igång

Jag upplever det enklare att starta på en dator istället för på en telefon eller en läsplatta, så jag rekommenderar dig att göra detsamma. Observera att beskrivningen här nedanför förutsätter att du har ett Dropbox-konto!

Skapa ett gratis konto på Dropbox först!

  1. Ladda hem rätt programvara beroende på vilken dator du använder (KyPass Companion för Mac eller KeePass 2 för Windows)
  2. Starta programmet och välj File > New för att skapa en ny databas
  3. Ge din databas ett namn och spara den i din Dropbox. Jag har skapat en mapp som heter KeePass i Dropbox, men det gör du som du vill.
  4. Du kan välja att använda enbart ett lösenord för att öppna din databas eller kombinera ett lösenord med en speciell fil. Då måste du alltid ange både lösenord och hänvisa till rätt fil när du vill öppna. Jag har inte provat detta så jag vet inte hur det fungerar. Jag känner mig trygg i att mitt lösenord räcker.
  5. Öppna din databas (genom att dubbelklicka på filen). Efter att ha angett ditt huvudlösenord kan du nu börja lägga in lösenord. Kommandot för det heter ”Add Entry” och det ligger på lite olika ställen beroende på plattform.
  6. Använd gärna KeePass lösenordsgenerator! Det slumpar fram lösenord utifrån de ramar du själv bestämmer. Istället för lösenordet minkatt2 så kan du få nA$y\,Is73'`:j=&sR|A
  7. Skapa gärna mappar i KeePass för att sortera dina privata lösenord från jobbrelaterade lösenord.

Öppna din databas på telefonen eller läsplattan

Din databas ligger i din Dropbox och du har lagt dina lösenord i den. Prima! Men hur sjutton kommer du åt den från telefonen då? Jo, såhär. (Beskrivningen gäller iPhone och iPad, jag tänker mig att det fungerar ungefär likadant på Android-lurar.)

  1. Ladda hem appen MiniKeePass från App Store och installera den
  2. Öppna din Dropbox-app i telefonen och lokalisera din databas
  3. Klicka på den. På iPhone och iPad kommer det att stå ”ingen tillgänglig förhandsvisning”.
  4. Klicka då på exportera-knappen. Det är den lilla fyrkanten med en pil uppe till höger på skärmen.
  5. Välj ”Öppna i…” från raden längst ner på skärmen
  6. Välj ”Kopia till MiniKeePass”. Häpp! Så har du öppnat din databas i telefonen.

Viktigt att veta: du uppmärksamme läsare noterar såklart att det är en kopia som öppnas i MiniKeePass. Det innebär att eventuella ändringar inte synkas tillbaka till Dropbox förrän du exporterar databasen dit. Det gör du på samma sätt som du öppnade den, alltså via exportera-knappen.

Siliconexus har skrivit en detaljerad bloggpost om MiniKeePass. Läs gärna den om du vill veta mer.

Fråga gärna om något är oklart

Det här är en väldigt övergripande beskrivning av hur jag använder KeePass-databasen. Fråga gärna i kommentarsfältet om du vill att jag förtydligar något. Lycka till!


* Nåja, möjligen att NSA och kineserna kan bryta upp den, men om det har gått så långt så har du nog större bekymmer än att ditt Facebook-lösenord har kommit på vift.

I flytten kommer de gamla Tetris-kunskaperna till nytta igen

Jodå, packandet inför den kommande flytten till radhus går framåt. Min otroligt skillade hustru H har svart bälte i flyttpackning. Själv är jag blott en ringa padawan, men jag lär mig hela tiden.

Det artar sig så smått. #flytta #flyttpacka #banankartongerftw

Ett foto publicerat av Per Hård af Segerstad (@perhardafsegerstad)

Familjen (utom jag) var uppe och inspekterade det nya fina huset häromdagen, och det kommer att bli så bra, så bra. To be continued.

SpaceX:s Falcon 9-raket i företagets hangar på Cape Canaveral 14 juli 2014, innan första uppdraget i ORBCOMM OG2. Foto: SpaceX

Sjukt långt och sjukt bra blogginlägg om SpaceX

Två månader tog det. Men attans vad bra det är! Blogginlägget om SpaceX från Wait But Why, alltså. Om du är det minsta intresserad av rymdfart, rymdfartens historia, varför vi bör sikta högt (och långt) när vi tänker på vår egen överlevnad och liknande tunga ämnen så rekommenderar jag varmt att du läser How (And Why) SpaceX Will Colonize Mars.

Ha tålamod, det är en tung pjäs om vi bara pratar om antalet ord. Språket är en annan sak! Tonen är lättsam och anslaget pedagogiskt. Dock: engelska.

Nämnas ska också att inlägget är del tre i en serie om fyra som handlar om Elon Musk och hans företag. De två tidigare har handlat om Elon själv och om hans elbilsföretag Tesla. Det sistnämnda företaget håller jag själv på att skriva lite om, vilket jag redan har försagt mig om tidigare så nu är det bara att leverera.

Men nu: läs, för kattsingen!