Ett monument så gott som något: Siris planka i bryggan på Stiftsgården i Rättvik. Foto: Nicklas From

Ett monument så gott som något: Siris planka i bryggan på Stiftsgården i Rättvik. Foto: Nicklas From

Personliga monument

Här i Uppsala finns det på flera ställen små monument till händelser som för de inblandade varit omtumlande och stora, men som för resten av befolkningen inte spelar så stor roll. Jag tänker närmast på några gatstenar i centrum, som med hjälp av ingraverad text signalerar att olika par har funnit varandra på just den platsen. Mest känd är nog ”Harry och Hulda Kadunka”-stenen utanför Hambergs fisk.

Även om jag inte är personligen bekant med något av de här paren (tror jag!) så blir jag berörd av de här plattorna. Jag tror att det har att göra med både den personliga touchen och den snygga blinkningen till gerillainstallationer och gatukonst. Det är lockande att försöka åstadkomma något eget och liknande till en speciell plats i min och H:s liv. Jag låter den idén mogna och frodas lite ett tag först, tror jag.

Tills vidare har vi däremot hakat på en möjlighet att infoga vår fina dotters fina namn i ett monument av det mer praktiska slaget. Bryggan på den alltigenom fantastiska Stiftsgården i Rättvik håller på att renoveras, och i samband med det fick den som ville sponsra en planka och få ett namn ingraverat på den. Sagt och gjort. Inom kort ligger det en planka med Siris namn på en av de finaste platserna i Sverige. Inte alls illa som monument betraktat.

Publicerat av

Per

Fritänkande populärkulturell nörd. Feminist och familjefar. Fascineras av frontend, begrundar backend. Kodar lite, läser mycket. Bloggen har blandat innehåll, och alla åsikter är mina egna.

Har du något att säga? Säg det till min feja!