TP är ett fantastiskt spel, men det var bättre förr. Foto: CC-BY Claus Rebler, flickr.com

TP är ett fantastiskt spel, men det var bättre förr. Foto: CC-BY Claus Rebler, flickr.com

Det spelas för lite TP numera

Under en mycket trivsam lunch med några före detta kollegor i våras kom vi in på området allmänbildning. Som de lätt medelålders och något fördomsfulla akademiker vi är ondgjorde vi oss något över ungdomens brist på dito. Eller i alla fall att vi upplevde att kidsen av idag är mindre allmänbildade än förr. Alltså vad vi var när vi var i deras ålder. Högst troligt är att vi har fel och att vi var precis lika (o)insatta i omvärldsfrågor när vi var typ 17, men för argumentets skull så drev vi tesen vidare. Vi kom i alla fall fram till en orsak till det här problemet: att det spelas för lite Trivial Pursuit nuförtiden.

För ett antal år sedan fattade spelföretaget bakom TP det, enligt mig, förödande beslutet att tillåta spelaren att färdas från en pluppchans till en annan endast genom ett tärningsslag. Tidigare har det behövts minst två, i och med att avståndet mellan pluppchanserna varit sju steg. Alltså ouppnåeligt med en vanlig sexsidig tärning. Spelaren behövde besvara minst en fråga innan pluppchansen kom igen. (Självklart kunde hen hamna på en omslagsruta också, men som vi alla vet var det inte direkt enklare att komma vidare till pluppchansen därifrån.)

Det här systemet bidrog inte bara till en långsamt ökad allmänbildning utan var också en inte alltid behaglig övning i tålamod. Den som hoppat fram och tillbaka mellan omslagsrutorna fem-sex gånger i rad vet vad jag talar om.

Hursomhelst. Den här lilla – men ack så viktiga – redesignen av spelplanen har alltså lett oss fram till dagens läge, där en bunt lunchstinna vänner kan sitta och oroa sig över att ungdomen av idag inte kan stava till weienersnisch… wienerschc… den där österrikiska maträtten.

Någon borde avgå.


 

UPPDATERING 7/9: Det är oerhört lågt att försöka göra politisk vinning på den fantastiskt imponerande Hans Roslings senaste framgångar i sociala medier, men det är ändå inte utan att jag tänker att mitt och Tinas projekt Vetenskapsdemokraterna skulle kunna få vissa framgångar i det här läget.

Publicerat av

Per

Fritänkande populärkulturell nörd. Feminist och familjefar. Fascineras av frontend, begrundar backend. Kodar lite, läser mycket. Bloggen har blandat innehåll, och alla åsikter är mina egna.

Har du något att säga? Säg det till min feja!