Med hjälp av en Springbank från 1974 uppfyllde jag ena halvan av ett gammalt nyårslöfte. Foto: CC-BY Per Hård af Segerstad

Med hjälp av en Springbank från 1974 uppfyllde jag ena halvan av ett gammalt nyårslöfte. Foto: CC-BY Per Hård af Segerstad

Sent bad och uppfyllt nyårslöfte

Saker en gör på jobbkonferens i september:

  1. Tar årets sista (?) morgondopp i sjö
  2. Uppfyller ett nyårslöfte som kan dateras tillbaka till 2012 (minst)

Tillbringade torsdagen och fredagen på underbart vackra Friiberghs herrgård mellan Uppsala och Enköping. Fantastiska miljöer och mat som var något alldeles enastående. Jag ska inte tråka ut dig med en rapport från våra många och långa jobbmöten, utan konstaterar glatt att jag fick till ett morgondopp i fredags morse! Inte illa för att vara 11 september. Kallt i luften men säkert 18 grader i vattnet. Uppiggande!

Morgondopp i dimman vid Friiberghs herrgård, 11 september 2015. Uppfriskande! Foto: Anette Hennerström
Morgondopp i dimman vid Friiberghs herrgård, 11 september 2015. Uppfriskande! Foto: Anette Hennerström

För tre-fyra år sedan kom jag på ett nyårslöfte som var tudelat. Del 1 omfattade ett ambitiöst träningsprogram: jag skulle träna 100 gånger på ett år. Som träning räknas fysisk aktivitet i minst en halvtimme och som gör att jag vill duscha efteråt. Hittills har jag inte lyckats uppfylla den här delen av löftet. Närmast var jag nog 2012 när jag landade på drygt 80 träningstillfällen.

Del 2 då? Jo, som kompensation för träningsivern i del 1 så skulle jag någon gång under året dricka en whisky som kostade mer än 100 kr per centiliter. Även här fanns en regel: den skulle drickas på lokal. Jag kunde alltså inte gå in på Systemet och köpa mig en oherrans dyr flaska whisky bara för att uppfylla löftet. Sedan dess har jag jagat lokal (pub, restaurang, klubb, uteställe…) som kunnat förse mig med dylika dyrbara droppar. Jakten har väl inte vara alltför intensiv, det måste erkännas, men i torsdags kväll gav den äntligen utdelning! Förutom dess många andra trevliga kvaliteter ståtar nämligen Friiberghs herrgård med ett synnerligen imponerande whiskyutbud. Och där, i den digra listan, hittade jag en Springbank från 1974. Lite märklig känsla att dricka något som är äldre än jag själv, men god var den! Troligen första och enda gången jag betalar 400 spänn för två fingrar whisky. Men ett löfte är ett löfte.

Det är värt att nämna att den whiskyn långtifrån var den dyraste på stället. För den mer välbärgade konnässören fanns en flaska från 1942 (kommer tyvärr inte ihåg tillverkaren) där en fick hosta fram 1 595 kr per centiliter.

Jag återvänder gärna till den herrgården, både som konferens- och privatgäst. Och inte bara för whiskyns skull.

Publicerat av

Per

Fritänkande populärkulturell nörd. Feminist och familjefar. Fascineras av frontend, begrundar backend. Kodar lite, läser mycket. Bloggen har blandat innehåll, och alla åsikter är mina egna.

Har du något att säga? Säg det till min feja!