En bild på gröt. Gröt är gott och kan leda till filosofiska funderingar. Foto: CC BY-SA 2.0 annasararojas, flickr.com

Gröt är gott och kan leda till filosofiska funderingar. Foto: CC BY-SA 2.0 annasararojas, flickr.com

Kontextens relevans vid utförande – den varma matens princip

En morgon när jag i vanlig ordning satt och matade min dotter med gröt hände en grej som inspirerade till den här bloggposten. Så här: jag blåser på skeden med gröt, för gröten är varm och jag vill inte att S ska bränna sig. Gröten svalnar och jag erbjuder henne skeden. Precis när den når hennes mun så blåser hon också på gröten, eftersom hon sett mig göra det alldeles nyss. Gröten blir marginellt svalare och trillar dessutom ner på bordet.

Detta leder till en liknelse som jag nu ska försöka både komma ihåg (för den var rätt bra i mitt huvud där kvart i sex på morgonen) och nedteckna (för annars kommer jag definitivt att glömma bort den). Den gick så här:

Jag blåser på skeden för att gröten ska svalna. Det funkar för jag att jag har en hel del erfarenhet av att blåsa på sked, och dessutom tillgång till hela kontexten. Alltså gröt-sked-värme-brännskador-sammanhanget. Därför trillar inte gröten av när jag blåser på skeden.

Det här funkar inte när S gör precis likadant. Hennes intentioner är de allra bästa (”pappa gjorde så, alltså är det en bra grej att göra”), men hon saknar massor med relevant metadata om sådana här sammanhang. Till exempel saknar hon den rätt betydelsefulla informationen om hur hårt en ska blåsa på skeden/gröten. Blåser en för hårt så trillar gröten av skeden. Tji gröt.

Det finns en poäng med detta

Poängen med allt detta är att det i många situationer inte räcker att en användare lär sig ett statiskt flöde av händelser i syfte att uppnå ett resultat. Utan vettig kontext och data som i sammanhanget kanske verkar oviktig så kan ett fullgott resultat inte garanteras.

När någon som inte vet hur något funkar försöker göra precis likadant som någon som vet hur något funkar, så funkar det inte för att den som inte vet hur det funkar vet hur det funkar men ändå inte.

Det här kan vara det virrigaste inlägget hittills i min återupptagna bloggkarriär. Varsågoda.


Det här inlägget började författas i september 2015 och skrevs färdigt i februari 2016. Siri har kommit en bit längre i frågan om att blåsa på mat nu.

Publicerat av

Per

Fritänkande populärkulturell nörd. Feminist och familjefar. Fascineras av frontend, begrundar backend. Kodar lite, läser mycket. Bloggen har blandat innehåll, och alla åsikter är mina egna.

Har du något att säga? Säg det till min feja!