Retrospektiv från 2007 för perspektiv på 2016

Årets näst sista dag lämpar sig alldeles särskilt bra för lite retrospektiv och bakåtblickar. Särskilt som det också är min sista dag på jobbet på ett bra tag. Nu ska jag vara hemma och föräldraledig med världens tuffaste, ballaste, coolaste och fränaste Alma. Ända till 15 september 2017! Det är länge. Tack Sverige för att jag får det.

Gammalt fynd får nytt liv

Hittade av en slump en gammal kopia på en handsnickrad webbplats för mig själv från 2007. Den innehöll bland annat en liten årets-lista för just 2007. Det är rätt kul att läsa den, för det är liksom en annan jag som skriver den. Och det är ändå inte så länge sedan. Jag vill ju ogärna undanhålla sådana guldkorn från mina läsare, så här kommer den i all sin prakt. (Det enda jag gjort är att uppdatera typsnitten; Verdana i 10 pixlars storlek är inte så läsvänligt längre.)

Då kör vi.

Phaseplant Retrospektiv 2007

Årets skiva: ingen aning, jag lyssnar bara på gammal musik.
Årets låt: som sagt, jag lyssnar bara på gammal musik.
Årets film: Rattatouille. Underbart!
Årets bok: Harry Potter and the Deathly Hallows och hela Revelation Space-serien av Alastair Reynolds.
Årets stingslighet: Min, från Harry Potter-releasen och två dygn framåt.
Årets fest: Kroppkakegasquen, släktfesten på Riddarhuset, W:s femtioårsskiva och ”den lugna vinkvällen” hemma hos J.
Årets plagg: mina H.MADE-mjukisbyxor.
Årets muta: de sju dödssynderna på Knallyt den 12 maj.
Årets spel: Munchkin, Carcassonne & Roborally.
Årets lunch: den jag får köpa för personalpris på UKK.
Årets middag: sommargrillmiddagen med H, C, Y, B & A.
Årets TV: Heroes (för att jag äntligen kan titta på TV igen).
Årets scen: måste ju bli sal B i Uppsala Konsert & Kongress.
Årets konsert: samma som Proserpina, alltså Infected Mushroom på Arvikafestivalen. Och Euskefeurat i Falun i höstas.
Inte årets konsert: Snoop Dogg & P Diddy i Globen den 11 mars.
Årets upptäckt: Svenska Akademin, även de i Arvika.
Årets kändisspotting: Det japanska kejsarparet (bildbevis finnes, se nedan!).

Per tillsammans med (nåja, på samma bild som i alla fall) det japanska kejsarparet och det svenska kungaparet på trappan till universitetshuset under Linnéjubileet 2008.
Per tillsammans med (nåja, på samma bild som i alla fall) det japanska kejsarparet och det svenska kungaparet på trappan till universitetshuset under Linnéjubileet 2008.

Årets blogg/ar: Räknat på de jag läst mest så blir det den här, den här, denna och den här. Och denna, för att inte bara nämna folk jag känner.
Årets antiklimax: att Mos Def ställde in två timmar innan konsertstart.
Årets kultursatsning: min och H:s pågående (se även nästa punkt).
Årets opera: Carmen i Dalhalla.
Årets visuella upplevelse: Cirque de Soleil i Globen.
Årets kalender: Min. Utan den hade jag inte fungerat.
Årets orättvisa: de anställda inom sjukvården i Uppsala Kommun måste arbeta i sina egna kläder medan konferensavdelningen på Uppsala Konsert & Kongress får Tiger-kavajer.
Årets prioritering: jobb före skola under hösten.
Årets skönaste: ljudsystemet på Physique.
Årets varmaste: Råbiffen på Gotlands. Frack och stekande vårsol. Fläff.
Årets lökigaste: jullovet hemma hos far, god mat och gott sällskap.
Årets bar: den på sjätte våningen som jag inte hunnit besöka än.
Årets grogg: efter ett år som 1Q måste jag säga den som börjar på gin-. Årets resa: Barcelonatrippen med H. Varmt, turistigt och avslappnande.
Årets projekt: att måla toalettdörrlisterna (ännu oavslutat) samt Skyltprojektet för nationen (likaså oavslutat).
Årets tal: Kofi Annans på middagen efter Linnépromoveringen och E:s på Ostkakegillet i november.
Årets saknad: H i Frankrike i två månader.
Årets geekigaste: Dreamhack Summer 15-17 juni och min T-qualizer.
Årets men-jag-skulle-ju-inte-egentligen: period 2 på Stg i R-vik.
Årets karatefylla: Kroppkakegasquen (finns tydligen på video också).
Årets bakfylla: Efter ”den lugna vinkvällen” hos J.
Årets uttryck: ”Folk är idioter!”
Årets drygaste: att sammanställa underlaget till obligatorieutredningen.
Årets roligaste: kombinationen Fredrik Lindström + Klungan + 1 2 3 Schtunk under en och samma intensiva vecka.
Årets mjukvara: Illustrator, Azureus och iTunes.
Årets hårdvara: en MacBook, alternativt årets julklapp modell 42″. *
Kapiteltitel för 2007 i mina memoarer: ”Jag säger som Göran Kropp: jag klarade det!”

* Inte för att jag har haft råd med endera.

Det här är Zaid. Han har flytt från Syrien och bor i flyktinglägret Zaatari. Han gör en high five för att fler barn ska få fylla fem. Gör som Zaid. Foto: Josefin Casteryd /Ikon

Ohämmat men viktigt skrytinlägg om #5för5

En har ju en del för sig. Som uppenbarligen är viktigare än att skriva bloggposter. Men det gör ingenting! Det här är ju min blogg, jag får göra som jag vill. Faktiskt. Och nu vill jag säga något viktigt som handlar om #5för5.

Alldeles i dagarna inleddes Svenska kyrkans internationella arbetes stora julkampanj, och jag har fått det hedersamma uppdraget att göra high five med en massa folk. På film också! Bara ett exempel på hur kul det är på jobbet. Att budskapet är viktigt gör ju inte det hela sämre.

Grejen är att var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år.

VAR. FEMTE. SEKUND. För att citera ärkebiskop emeritus Anders Wejryd: ”Så här kan vi inte ha det.”

Genom att göra en high five, ta en bild på den och dela den i sociala medier under hashtaggen #5för5 så kan vi bidra till att fler barn får fylla fem. För varje bild så pyntar ett företag fem spänn. Så sitt inte bara där: ut med dig och gör high fives! Här får du lite inspiration starring yours truly och en hel massa andra.