Er bloggare befinner sig i 3D-space och ser rätt konstig ut i ett vanligt rum. Foto: Hanna Hård af Segerstad

Glömde ju tipsa om VR-stället i New York

En av de fränaste grejerna vi gjorde i New York hände av en ren slump. Vårt rum på The Ludlow var försenat, så i väntan på det bjöds vi på drink i baren. Då ingen av oss har speciellt hög alkoholtolerans nuförtiden räckte det med en drink för att bli sådär larvigt småfnittriga. Vårt rum dröjde lite till, så istället för att hänga i baren gick vi ett varv runt kvarteret. Efter att ha spanat in en oansenlig liten skylt på andra sidan gatan fann vi oss i en spelhall.

Inte vilken spelhall som helst

Ordet ”spelhall” kan användas för att beskriva allt från ett inrökt biljardpang till en neonglittrande LAN-källare. I det här fallet handlar det om en lokal i betong som ser ganska tom och tråkig ut. Tekniken som finns där är dock allt annat än tråkig: fullt utrustade VR-stationer med HTC Vive-headset, handkontroller och storbildsskärmar (det sistnämnda för att även de som inte har headset ska kunna följa med i vad som händer).

Eftersom det var tidigt på eftermiddagen så var det lugnt på stället, så vi betalade glatt 25 dollar var för entré. Troligen skulle det räckt till en kvart eller så VR-upplevelse på kvällstid, men nu var det ingen som stoppade oss. Hanna flög runt och släckte bränder bland skyskrapor och målade i 3D-space, och jag sköt zombies så det stod härliga till. I kanske en timme. Tiden gick sjukt fort. Inte blev det mindre skoj med en drink i kroppen heller.

Stället heter Jump Into The Light och jag kan varmt rekommendera ett besök. Det ligger på Orchard Street på Lower East Side. Galet roligt, och då ”hann” vi bara uppleva en av de olika möjligheterna de erbjuder. Det kändes som ett sånt ställe som kanske inte finns kvar så länge, men jag hoppas att det i så fall får många efterföljare. Även på den här sidan Atlanten.

Jag vill ha ett VR-headset, förresten. Och en dator som kan driva det.

Rutinerade resrävar åker tunnelbana från flygplatsen till hotellet. Bloggaren själv ler glatt trots lång resa. Foto: Hanna Hård af Segerstad

Vad vi sett och gjort i New York i maj 2017

Som hela mitt förra inlägg handlade om har jag och H spenderat fyra dagar i New York. Barnfria dagar, ska tilläggas. Vi har alltså kunnat ägna oss åt saker som i sällskap med treåring och ettåring kan klassas som ”komplicerat”. Till exempel äta tolvrätters, dricka drinkar på eftermiddagen och flyga helikopter. Här följer några korta tips om du funderar på att besöka Det Stora Äpplet inom en inte alltför snar framtid.

Boende i New York

NobleDEN Hotel, Chinatown/Little Italy

Rent, snyggt, tyst och lugnt trots det centrala läget. Supertrevlig personal i receptionen! Lite märklig inredningslösning i rummet med tvättstället bredvid sängen (typ) och enbart skjutdörr till toaletten. Dock enormt stort plus för det magnifika duschutrymmet. Regndusch är det nya svarta. Gratis kaffe i anslutning till receptionen och föredömligt raskt Wifi i hela kåken.

NobleDEN Hotel

The Ludlow Hotel, SoHo/East Village

Ett rejält kliv uppåt på både prisstegen och lyxskalan, men lätt värt pengarna. Rekommenderas att – eftersom du ändå är där liksom – boka Skybox Loft. Andlös utsikt i 180°. Vid fint väder ser du långt. Bra bar, lyxig frukost (som inte ingår i rummet) i restaurangen. Bonus: badkar med utsikt över Manhattan.

The Ludlow Hotel

Göranden i New York

Uppdatering 9 juni 2017: glömde en viktig grej här så jag skrev ett eget inlägg om det. Inte missa!

Helikoptertur runt Manhattan

Ok, det verkar som en rätt lökig turistgrej, men hej vad kul det var! Nitton minuter första parkett för några av världens mest besökta platser. Frihetsgudinnan? Check. One World Trade Center? Japp. Ellis Island? Den med. Råkar flygturen dessutom sammanfalla med Fleet Week kan en titta ner på pampiga båtar på Hudson River. Dyrt, men värt.

New York Helicopter

Musikal på Broadway

Visste du att Fantomen på Operan är den musikal som gått längst på Broadway? Nä, det visste inte vi heller innan vi såg den. Det visade sig att några före oss hade sett den också, i och med att den började gå redan 1988. Upphovsmannen Andrew Lloyd Webber har hela fyra musikaler igång på Broadway samtidigt. Jaja, cashen ska ju in som det heter. I alla fall är det en kul upplevelse att vandra genom teaterdistriktet för att sedan knöla in sig i en nedsutten stol och bli underhållen av artister i världsklass.

Vi köpte våra biljetter på boxoffice.se

Shoppa loss

Duh. Det här kanske inte behöver sägas, men ändå. Det är sjukt lätt att göra av med pengar i den här stan. Vi hängde mest runt i SoHo där det dräller av små individuella butiker som kränger allt möjligt, men vi tog också en liten avstickare till St. Marks Place (där utbudet är ungefär likadant, fast med lite fler piercingstudios). Vi gillar också museibutiker, så när vi av en slump sprang på MoMa Design Store ramlade vi in där också. För boknörden rekommenderar jag The Strand BookStore och Housing Works Bookstore Café. På det sistnämnda stället kan en även dricka kaffe. Alltid bra.

High Line Park

Vid det här laget har ryktet om den gamla nedlagda järnvägen som ideella krafter mödosamt förvandlat till en prunkande park nått långt bortom New York. Och den är verkligen värd ett besök! Grönskan gör något med kroppen, och den relativa tystnaden är skön för öronen. Håll ögonen öppna på sidorna av parken också, det finns en hel del att se både på landsidan och åt vattnet till.

Friends of the High Line

Spana street art

Det finns säkert speciella guidade visningar att gå med på och särskilda områden som är mer intressanta ur ett gatukonstperspektiv, men det räcker gott att hålla ögonen öppna om du rör dig ungefär där vi var (SoHo, Little Italy, Chinatown, East Village etc.). Vi såg allt från okända lokala konstnärer till internationella storheter som Stik och Roa.

Hänger med Stik i Chinatown bara. #streetart #stik #newyorkcity

Ett inlägg delat av Per Hård af Segerstad (@perhardafsegerstad)

Äta i New York

Åh, mat. Alltså, mat. Undrar om jag skulle starta en matblogg? Jag gillar ju mat. Både att laga själv och när andra lagar åt mig. Men nu spårar jag ur. Det här ska handla om när andra lagar åt mig. Först och främst:

Dirt Candy, SoHo/East Village

”Anyone can cook a hamburger, leave the vegetables to the professionals.”

Harreminje, det här var grejer det. Med undantag för en nudelvariant som var åt fanders för het för min smak så var Dirt Candy en helgjuten upplevelse. Deras tolvrätters avsmakningsmeny, med en grönsak som bas i varje rätt, rockade vår värld. Det gjorde också deras fördrinkar. Av en ren slump råkade vi välja de två starkaste på menyn, vilket i kombination med ovana och fastande mage gjorde att vi fnittrade oss igenom hela måltiden. Klart bra upplevelse. Ät här, det är en order.

Dirt Candy

Burger Joint, [hemlig plats]

Resans mest oväntade ställe. En klassisk burgarsylta, med väggar i trä och klotter överallt. Menyskyltar i äkta papp. Grymma burgare, i alla fall de med kött i. Hannas variant verkade mest vara hushållsost med mer ost. Inte fel om en gillar ost, men något av en besvikelse ändå. Men stället i sig är väl värt ett besök enbart för att det är så galet att det ligger där det ligger. Tips: hitta lyxhotellet Le Parker Meridien, sedan är det bara att leta. Du kommer att bli förvånad.

Dudley’s, SoHo/East Village

Alldeles runt hörnet från Dirt Candy ligger det här caféet som lämpar sig utmärkt för frukost. Frukostmenyn är väl inte jättelång, men det vi åt smakade förträffligt. Tyvärr minns jag inte exakt vad det var, men i linje med resten av resan var det säkert något med avocado i. Något flytande öppettider, men försök med kl. 9. I värsta fall får du vänta lite och spana på folk från trottoaren.

Dudley’s Café

Det här hann vi inte med

Om du har vägarna förbi så får du gärna försöka hitta Reach: New York någonstans inuti tunnelbanan på 34th Street. Vi hade det i planen men det ville sig inte. Verkar fränt i alla fall. Om du hittar det kan du väl lämna en kommentar? Tack.

En annan grej som vi ville se/uppleva, men inte hann med, är New York Earth Room på 141 Wooster Street. Ett helt rum fullt med… jord? Kolla gärna och rapportera tillbaka! Tack igen.

Sammanfattning

Jag gillar New York. Du kommer också att göra det. Vad väntar du på? Åk nu!

Bloggförfattaren förra gången det begav sig till New York. Foto: Hanna Hård af Segerstad

Sinnestillståndet som är New York

Stressfaktorn när vi kvällen innan avresa till New York märker att min ESTA inte verkar finnas. Skyhög. Andas, Per. Andas, Hanna.
Några intensiva minuter passerar. Efter digitalt detektivarbete och ett lätt andfått samtal till flygbolagets handläggare visar det sig att systemet har blandat ihop mitt passnummer med vårt bokningsnummer. När processen för att checka in når fältet där mitt passnummer förväntas stå och den möter den betydligt mindre kompatibla bokningsreferensen tvärnitar allt. Den mycket behjälpliga damen i telefonen knappar in mitt passnummer. Vi väntar andlöst i telefon. Försöker checka in igen.

Det går inte nu heller.

Andas, Per.

Nytt försök med telefon

Ringer tillbaka till flygbolaget. Tjugosju andra före i kön och vansinnigt dålig light-country som pausmusik. The things one have to put up with. #ilandsproblem

Kommer fram till en kundservicemedarbetare och följande konversation utspelar sig.

Jag: ”Jag pratade med en kollega till dig tidigare och [jag beskriver problemet och hur kollegan hjälpte till, long story short]. Jag kan fortfarande inte checka in.”
Kundservice: ”Du behöver inte oroa dig. Det kan vara en fördröjning i systemet. Du vet, computer says no.”

Lugnad men inte klar

Sedan blev allt bra. Eller nej, jag kan fortfarande inte checka in, men när den fantastiska kundtjänstmedarbetaren i andra änden av luren droppar en snortajt populärkulturell referens kan jag inte annat än bli lugnad. Så nu siktar jag på att checka in på plats på Arlanda imorgon förmiddag. Sedan: New York, baby! Så här:

Uppdatering tisdag 1259: incheckad och klar. Hurra! Let’s hear it for New York!

Retrospektiv från 2007 för perspektiv på 2016

Årets näst sista dag lämpar sig alldeles särskilt bra för lite retrospektiv och bakåtblickar. Särskilt som det också är min sista dag på jobbet på ett bra tag. Nu ska jag vara hemma och föräldraledig med världens tuffaste, ballaste, coolaste och fränaste Alma. Ända till 15 september 2017! Det är länge. Tack Sverige för att jag får det.

Gammalt fynd får nytt liv

Hittade av en slump en gammal kopia på en handsnickrad webbplats för mig själv från 2007. Den innehöll bland annat en liten årets-lista för just 2007. Det är rätt kul att läsa den, för det är liksom en annan jag som skriver den. Och det är ändå inte så länge sedan. Jag vill ju ogärna undanhålla sådana guldkorn från mina läsare, så här kommer den i all sin prakt. (Det enda jag gjort är att uppdatera typsnitten; Verdana i 10 pixlars storlek är inte så läsvänligt längre.)

Då kör vi.

Phaseplant Retrospektiv 2007

Årets skiva: ingen aning, jag lyssnar bara på gammal musik.
Årets låt: som sagt, jag lyssnar bara på gammal musik.
Årets film: Rattatouille. Underbart!
Årets bok: Harry Potter and the Deathly Hallows och hela Revelation Space-serien av Alastair Reynolds.
Årets stingslighet: Min, från Harry Potter-releasen och två dygn framåt.
Årets fest: Kroppkakegasquen, släktfesten på Riddarhuset, W:s femtioårsskiva och ”den lugna vinkvällen” hemma hos J.
Årets plagg: mina H.MADE-mjukisbyxor.
Årets muta: de sju dödssynderna på Knallyt den 12 maj.
Årets spel: Munchkin, Carcassonne & Roborally.
Årets lunch: den jag får köpa för personalpris på UKK.
Årets middag: sommargrillmiddagen med H, C, Y, B & A.
Årets TV: Heroes (för att jag äntligen kan titta på TV igen).
Årets scen: måste ju bli sal B i Uppsala Konsert & Kongress.
Årets konsert: samma som Proserpina, alltså Infected Mushroom på Arvikafestivalen. Och Euskefeurat i Falun i höstas.
Inte årets konsert: Snoop Dogg & P Diddy i Globen den 11 mars.
Årets upptäckt: Svenska Akademin, även de i Arvika.
Årets kändisspotting: Det japanska kejsarparet (bildbevis finnes, se nedan!).

Per tillsammans med (nåja, på samma bild som i alla fall) det japanska kejsarparet och det svenska kungaparet på trappan till universitetshuset under Linnéjubileet 2008.
Per tillsammans med (nåja, på samma bild som i alla fall) det japanska kejsarparet och det svenska kungaparet på trappan till universitetshuset under Linnéjubileet 2008.

Årets blogg/ar: Räknat på de jag läst mest så blir det den här, den här, denna och den här. Och denna, för att inte bara nämna folk jag känner.
Årets antiklimax: att Mos Def ställde in två timmar innan konsertstart.
Årets kultursatsning: min och H:s pågående (se även nästa punkt).
Årets opera: Carmen i Dalhalla.
Årets visuella upplevelse: Cirque de Soleil i Globen.
Årets kalender: Min. Utan den hade jag inte fungerat.
Årets orättvisa: de anställda inom sjukvården i Uppsala Kommun måste arbeta i sina egna kläder medan konferensavdelningen på Uppsala Konsert & Kongress får Tiger-kavajer.
Årets prioritering: jobb före skola under hösten.
Årets skönaste: ljudsystemet på Physique.
Årets varmaste: Råbiffen på Gotlands. Frack och stekande vårsol. Fläff.
Årets lökigaste: jullovet hemma hos far, god mat och gott sällskap.
Årets bar: den på sjätte våningen som jag inte hunnit besöka än.
Årets grogg: efter ett år som 1Q måste jag säga den som börjar på gin-. Årets resa: Barcelonatrippen med H. Varmt, turistigt och avslappnande.
Årets projekt: att måla toalettdörrlisterna (ännu oavslutat) samt Skyltprojektet för nationen (likaså oavslutat).
Årets tal: Kofi Annans på middagen efter Linnépromoveringen och E:s på Ostkakegillet i november.
Årets saknad: H i Frankrike i två månader.
Årets geekigaste: Dreamhack Summer 15-17 juni och min T-qualizer.
Årets men-jag-skulle-ju-inte-egentligen: period 2 på Stg i R-vik.
Årets karatefylla: Kroppkakegasquen (finns tydligen på video också).
Årets bakfylla: Efter ”den lugna vinkvällen” hos J.
Årets uttryck: ”Folk är idioter!”
Årets drygaste: att sammanställa underlaget till obligatorieutredningen.
Årets roligaste: kombinationen Fredrik Lindström + Klungan + 1 2 3 Schtunk under en och samma intensiva vecka.
Årets mjukvara: Illustrator, Azureus och iTunes.
Årets hårdvara: en MacBook, alternativt årets julklapp modell 42″. *
Kapiteltitel för 2007 i mina memoarer: ”Jag säger som Göran Kropp: jag klarade det!”

* Inte för att jag har haft råd med endera.

Lång paus på grund av flytt men ikväll blir det Star Wars

Mitt och familjens liv är någonstans i slutet av fasen ”helt nedpackat i flyttkartonger men på väg att packas upp”. Hela flytten gick sjukt smidigt tack vare strålande insatser från släkt och vänner. Det enda jag tappade bort var en sladd. Tyvärr gick den sladden till routern, så det tog ett tag innan vi fick internet igen. Allt löste sig (och sedan hittade jag sladden i alla fall).

Ikväll väntar The Force Awakens. Jag är sjukt peppad. Över och ut.

Tre kulturtörstande pintpimplare i hemmalagets omklädningsrum på Stamford Bridge. Foto: CC-BY Per Hård af Segerstad

Sport, krig och äckel-päckel i London

Jag har just spenderat tre dagar i London. Tillsammans med två av mina bästa, Joel och Bo, har jag promenerat längs Themsen, shoppat, ätit, kulturfrossat (mer om det snart) och druckit en och annan pint på pub.

Jolly good, på det hela taget.

Resan startade som projektet ”Anyone for tennis?” (tack Niklas för den genomengelska termen) men utvecklade sig snart till att passa under en helt annan paroll.

Var och en av oss fick en dag var att hitta på en aktivitet för hela sällskapet. Det resulterade i en guidad tur på Stamford Bridge (hemmaarena för Premier League-laget och tillika miljardärsbygget Chelsea), ett par timmars vistelse i Winston Churchills krigskabinettsbunker (”The War Rooms”) samt ett tämligen exklusivt besök bakom kulisserna på Londons Natural History Museum. Eller som vi sammanfattade det hela: sport, krig och äckel-päckel.

Den nya britpopsatsningen B’jewell släpper sin debut ”Wrong side of the road (look right, look sharp)” i dagarna.

Ett foto publicerat av Per Hård af Segerstad (@perhardafsegerstad)

Sämre lokalkultur har jag upplevt, för att använda lite torr brittisk understatement. Dessutom hann vi med att fotografera MI6, den superhemliga underrättelsetjänsten. Som är så hemlig att det står ”secret intelligence” över hela kvarteret i Google Maps. Lite kul.

På det hela taget en ypperlig resa, gjord desto mer ypperlig av det ypperliga sällskapet. Tack kära vänner Bo och Joel! Och jättetack till min fantastiska fru Hanna som kläckte hela idén! Och enormt tack till min vän och konstflygare Andreas, som i sista stund levererade mitt kvarglömda pass till mig på Arlanda. Häpp!

ISS fotograferad från Discovery (STS-114) efter att rymdfärjan kopplat loss från rymdstationen. Foto: nasa.gov

Hoppet återvänder med musik från omloppsbana

Mitt förra inlägg handlade mycket om den delen av internet som gör mig nere och låg. Självklart finns det en motpol också! Nätet är ju stort och sådär. Jag har precis börjat läsa boken An Astronaut’s Guide to Life on Earth av den kanadensiske astronauten Chris Hadfield.* För några år sedan var han befälhavare på ISS (den internationella rymdstationen) och gjorde sig då ett namn genom att vara aktiv i sociala medier. En av hans mest minnesvärda inlägg på Twitter var detta:

Här har vi alltså en alldeles livs levande astronaut som konverserar med en skådespelare som för alltid är förknippad med rollen som kapten James Tiberius Kirk i Star Trek. Från omloppsbana. Mitt nördjag hamnar i självsvängning av lycka, och Twitter gick självklart bananas.

Förutom att twittra och utföra alla möjliga vardagliga rutiner på ISS passade Chris Hadfield också på att spela in en musikvideo. Låtvalet må vara självklart, men att slutresultatet skulle bli så bra som det blev känns mer långsökt. Jag blir i alla fall alldeles lycklig av att titta på Chris Hadfields tolkning av David Bowies ”Space Oddity”. Kolla på den du med.


* Kolla gärna in min läsdagbok.

Sommarpratarna avnjuts bäst på riktig radio, med en kopp kaffe i handen, gärna på sommarstället. Foto: CC-BY Per Hård af Segerstad

Sommar, sommar, sommar

Sommarpratarna är igång, och då är det sommar på riktigt. Tyvärr har jag inte kunnat lyssna en sekund än, men hoppas kunna ta ikapp det inom kort. Är nyfiken på David Batras prat från igår (söndag). Ser också fram emot bland andra Johan Rockström (12 juli) och Nilla Fischer (13 juli). Och såklart lyssnarnas sommarvärd, zombieöverlevnadsexperten Herman Geijer 15 juli! Hela listan på sommarvärdar finns hos P1.

Apropå Sommar i P1 så använde jag och H den fantastiska signaturmelodin (”Sommar, sommar, sommar”) som utgångsmusik under vårt bröllop 2012. Fina minnen. Sten Carlberg fick till det fint den där sommardagen 1952.

Memes vi minns VI: I made you a cookie

Mäh! Jag har ju inte haft med en bild på en katt i den här bloggserien än! Skandal. Här, nu är ordningen återställd.

"I made you a cookie... but I eated it." En katt är ju alltid en katt.
En katt är ju alltid en katt.

Film är bäst på bio, men ibland funkar det alldeles utmärkt att titta på den egna skärmen också. Foto: CC-BY Kenneth Lu, flickr.com

Kompisduo till Hollywood med svensk kortfilm

Som jag konstaterat tidigare så har det blivit en hel del efterdyningar av återträffen för några veckor sedan. Jag har till exempel grävt djupt i mina egna kartonger i källaren och hittat både det ena och det andra. Till exempel ett antal VHS-kassetter med minst sagt klassiskt innehåll. Jag säger inte mer än så i dagsläget, utan nöjer mig med att dingla det betet framför era giriga munnar medan allt konverteras till ett mer modernt format. Jag återkommer i ärendet, var så säkra.

Men det var inte det det här inlägget skulle handla om. Nej, nu ska det bli kortfilm. Och inte nog med det, det ska bli svensk kortfilm med inslag av både science fiction och skräck. Min gamla parallellklasskompis Marcus har, tillsammans med sin vapendragare Fredrik, skrivit och regisserat Reset. Det är ett nedslag i en alternativ verklighet som skapar fler frågor än den lämnar svar, men det är bland annat det som gör den så intressant. Hantverket är av högsta klass, från ljud och ljus till specialeffekterna – och inte minst själva storyn! Om du är det minsta intresserad av antingen kortfilm i allmänhet och/eller science fiction i synnerhet så rekommenderar jag verkligen en titt på Reset.

Jag är inte den ende som gillar vad duon Kryler/Åkerström har åstadkommit. Hollywood har fått upp ögonen för deras skapelse också. Den närmaste tiden kan jag tänka mig att de sitter på både ett och två möten med namnlösa höjdare på filmbolag. Vem vet, kanske kan det bli en fullängdare till slut? Jag vet inte vad ni andra tycker, men jag ser verkligen fram emot att se mer av detta. Kolla själva!