Det här är Zaid. Han har flytt från Syrien och bor i flyktinglägret Zaatari. Han gör en high five för att fler barn ska få fylla fem. Gör som Zaid. Foto: Josefin Casteryd /Ikon

Ohämmat men viktigt skrytinlägg om #5för5

En har ju en del för sig. Som uppenbarligen är viktigare än att skriva bloggposter. Men det gör ingenting! Det här är ju min blogg, jag får göra som jag vill. Faktiskt. Och nu vill jag säga något viktigt som handlar om #5för5.

Alldeles i dagarna inleddes Svenska kyrkans internationella arbetes stora julkampanj, och jag har fått det hedersamma uppdraget att göra high five med en massa folk. På film också! Bara ett exempel på hur kul det är på jobbet. Att budskapet är viktigt gör ju inte det hela sämre.

Grejen är att var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem år.

VAR. FEMTE. SEKUND. För att citera ärkebiskop emeritus Anders Wejryd: ”Så här kan vi inte ha det.”

Genom att göra en high five, ta en bild på den och dela den i sociala medier under hashtaggen #5för5 så kan vi bidra till att fler barn får fylla fem. För varje bild så pyntar ett företag fem spänn. Så sitt inte bara där: ut med dig och gör high fives! Här får du lite inspiration starring yours truly och en hel massa andra.

Med hjälp av en Springbank från 1974 uppfyllde jag ena halvan av ett gammalt nyårslöfte. Foto: CC-BY Per Hård af Segerstad

Sent bad och uppfyllt nyårslöfte

Saker en gör på jobbkonferens i september:

  1. Tar årets sista (?) morgondopp i sjö
  2. Uppfyller ett nyårslöfte som kan dateras tillbaka till 2012 (minst)

Tillbringade torsdagen och fredagen på underbart vackra Friiberghs herrgård mellan Uppsala och Enköping. Fantastiska miljöer och mat som var något alldeles enastående. Jag ska inte tråka ut dig med en rapport från våra många och långa jobbmöten, utan konstaterar glatt att jag fick till ett morgondopp i fredags morse! Inte illa för att vara 11 september. Kallt i luften men säkert 18 grader i vattnet. Uppiggande!

Morgondopp i dimman vid Friiberghs herrgård, 11 september 2015. Uppfriskande! Foto: Anette Hennerström
Morgondopp i dimman vid Friiberghs herrgård, 11 september 2015. Uppfriskande! Foto: Anette Hennerström

För tre-fyra år sedan kom jag på ett nyårslöfte som var tudelat. Del 1 omfattade ett ambitiöst träningsprogram: jag skulle träna 100 gånger på ett år. Som träning räknas fysisk aktivitet i minst en halvtimme och som gör att jag vill duscha efteråt. Hittills har jag inte lyckats uppfylla den här delen av löftet. Närmast var jag nog 2012 när jag landade på drygt 80 träningstillfällen.

Del 2 då? Jo, som kompensation för träningsivern i del 1 så skulle jag någon gång under året dricka en whisky som kostade mer än 100 kr per centiliter. Även här fanns en regel: den skulle drickas på lokal. Jag kunde alltså inte gå in på Systemet och köpa mig en oherrans dyr flaska whisky bara för att uppfylla löftet. Sedan dess har jag jagat lokal (pub, restaurang, klubb, uteställe…) som kunnat förse mig med dylika dyrbara droppar. Jakten har väl inte vara alltför intensiv, det måste erkännas, men i torsdags kväll gav den äntligen utdelning! Förutom dess många andra trevliga kvaliteter ståtar nämligen Friiberghs herrgård med ett synnerligen imponerande whiskyutbud. Och där, i den digra listan, hittade jag en Springbank från 1974. Lite märklig känsla att dricka något som är äldre än jag själv, men god var den! Troligen första och enda gången jag betalar 400 spänn för två fingrar whisky. Men ett löfte är ett löfte.

Det är värt att nämna att den whiskyn långtifrån var den dyraste på stället. För den mer välbärgade konnässören fanns en flaska från 1942 (kommer tyvärr inte ihåg tillverkaren) där en fick hosta fram 1 595 kr per centiliter.

Jag återvänder gärna till den herrgården, både som konferens- och privatgäst. Och inte bara för whiskyns skull.