Popgossarna i Pet Shop Boys tog med sig stora ljud- och ljuspåsen till kalkbrottet i Dalarna.

Pet Shop Boys i Dalhalla: The Pop Kids levererar The Pop Hits

They called us the pop kids
‘Cause we loved the pop hits
And quoted the best bits
So we were the pop kids

Poppojkarna från London besökte den ständigt imponerande scenen i Dalhalla häromsistens, och jag och H hade turen att kunna vara där. Tur, dels för att vi var i krokarna och dels för att vi lyckats skaffa eminent barnvakt. Giget började ju kl. 23 av alla okristliga tider (för barnfamiljer i alla fall), så det var inte helt enkelt. Men det gick, och det är jag sjukt glad för! För Pet Shop Boys charmade loss i det gamla kalkbrottet och spelade med laser så det nog syntes till Leksand ungefär. Och när de öppnade upp stora technopåsen någonstans i mitten (med spår från senaste plattan Super och tidigare Electric) då vete katten om inte basen skakade loss lite gamla kalkrester från väggarna runtomkring.

Brittisk charm möter modern teknik och ljuv musik uppstår

Jag slås flera gånger av hur gulliga Neil Tennant och Chris Lowe är. Ja, mest Neil då kanske. Chris är ju den coola katten i duon. Han har varit tyst och anonym i mask och/eller hjälm i några decennier innan Daft Punk plankade konceptet. Neil däremot är en riktig crooner. Med risk för att låta utseendefixerad så ser han ut som Paul McCartney skulle se ut om Paul var snygg. Och så sjunger Neil ju med sin säregna svala stämma i perfekt synk med synthrytmerna från Chris.

Det är baske mig bara Pet Shop Boys (och möjligen Morrissey) som kan komma undan med låttiteln Love Is a Bourgeois Construct. Och när de tidigt i giget stämmer upp i min nya favorit The Pop Kids känns det oerhört bra att sitta i ett kalkbrott i Dalarna och känna hur basen river i kläderna.

Låtlistan för den som undrar

Det är en synd att filma men vi gjorde det ändå

En liten filmsnutt av en klassiker fick H till, men den kan jag inte bädda in här tyvärr. Ni får hålla till godo med någon annans rörliga bilder.

Alla nöjda och glada

Mer är 35 år efter att Neil och Chris träffades i en elektronikaffär i Chelsea kan de få mig som lyssnar att le fånigt och ta både ett och två danssteg med sin oemotståndliga elektroniska finsmakarpop. Det var lyckliga konsertbesökare som navigerade hem i de mörka dalaskogarna den natten.

Dansa bör man, annars dör man. Foto: CC BY-SA Christian Kadluba, flickr.com

Gammalt möter nytt i dansant spellista

Ett av mina rullande projekt – som inleddes som en sedan länge utlovad present till svärmor Ing-Marie – är en spellista i Spotify kallad Dansant & Upptempo. Den omfattar såväl några av mina första minnen från EBM- och synthpopscenen som modernare dansgolvsrökare. Kanske inte alltid dansant, men ständigt upptempo! Och inte minst är det låtar som gör mig glad. Nog så viktigt när den moderna motsvarigheten till blandbandet sätts samman. Följ gärna, den byggs på lite nu och då när andan faller på.