Er bloggare befinner sig i 3D-space och ser rätt konstig ut i ett vanligt rum. Foto: Hanna Hård af Segerstad

Glömde ju tipsa om VR-stället i New York

En av de fränaste grejerna vi gjorde i New York hände av en ren slump. Vårt rum på The Ludlow var försenat, så i väntan på det bjöds vi på drink i baren. Då ingen av oss har speciellt hög alkoholtolerans nuförtiden räckte det med en drink för att bli sådär larvigt småfnittriga. Vårt rum dröjde lite till, så istället för att hänga i baren gick vi ett varv runt kvarteret. Efter att ha spanat in en oansenlig liten skylt på andra sidan gatan fann vi oss i en spelhall.

Inte vilken spelhall som helst

Ordet ”spelhall” kan användas för att beskriva allt från ett inrökt biljardpang till en neonglittrande LAN-källare. I det här fallet handlar det om en lokal i betong som ser ganska tom och tråkig ut. Tekniken som finns där är dock allt annat än tråkig: fullt utrustade VR-stationer med HTC Vive-headset, handkontroller och storbildsskärmar (det sistnämnda för att även de som inte har headset ska kunna följa med i vad som händer).

Eftersom det var tidigt på eftermiddagen så var det lugnt på stället, så vi betalade glatt 25 dollar var för entré. Troligen skulle det räckt till en kvart eller så VR-upplevelse på kvällstid, men nu var det ingen som stoppade oss. Hanna flög runt och släckte bränder bland skyskrapor och målade i 3D-space, och jag sköt zombies så det stod härliga till. I kanske en timme. Tiden gick sjukt fort. Inte blev det mindre skoj med en drink i kroppen heller.

Stället heter Jump Into The Light och jag kan varmt rekommendera ett besök. Det ligger på Orchard Street på Lower East Side. Galet roligt, och då ”hann” vi bara uppleva en av de olika möjligheterna de erbjuder. Det kändes som ett sånt ställe som kanske inte finns kvar så länge, men jag hoppas att det i så fall får många efterföljare. Även på den här sidan Atlanten.

Jag vill ha ett VR-headset, förresten. Och en dator som kan driva det.

Tre gröna lampor som signalerar att det finns en hel värld under fingertopparna. Foto: CC BY-SA nrkbeta, flickr.com

Jag delar min uppkoppling

Det här med internet, hörni. När vi flyttade in i vårt nya radhus var vi utan uppkoppling i några dagar. Det var inte så roligt. Det första jag gjorde när vi väl kom ut på nätet igen var därför att skapa ett öppet gästnät, så att eventuella grannar som var i samma internetnöd skulle kunna titta på skojiga katter igen. Inledningsvis hette nätverket något i stil med ”Välkomna kära grannar”, men efter lite funderingar insåg jag att här fanns chansen att delta i något större. Sedan någon vecka tillbaka har jag sällat mig till skaran som delar helt öppna gästnät med namnet ”openwireless.org”.

Öppen uppkoppling underlättar för många

Openwireless.org är en användarstyrd rörelse som bland annat ser en framtid där:

  • användaren ska ha dussintals öppna nätverk att välja mellan,
  • mobiltelefoner, klockor, kläder och andra uppkopplade grejer enkelt ska kunna ansluta till de här nätverken,
  • delande mellan uppkopplade användare sker i ännu högre grad än idag, och
  • en IP-adress inte längre används som det enda sättet att identifiera en användare och vi därmed kan anse delade nätverk vara en del av användares privatliv på nätet.

Genom att dela ut en del av vår uppkoppling hemma sällar jag mig till en växande skara internetizens som skriver under på ovanstående. Jag hoppas att den trenden växer ännu mer framöver.

"Look, no hands!" Autopiloten är bara en av många oerhört fascinerande detaljer i Teslas flaggskepp P85D. Foto: Joel Papmehl

Tjugo minuter i en Tesla Model S P85 D är för lite

Det här är inte en kritisk recension eller ens en objektiv betraktelse. Jag är helt tagen. Med det sagt: aldrig har jag funderat på att köpa bil så mycket som nu.

Tidigare har jag kunnat passera en söt Mini Cooper eller en charmig gammal VW-bubbla på gatan och försynt tänkt att det vore ju kanske trevligt att köra runt i en sån. Någon gång framöver. Eventuellt. Men cykla går ju också bra.

Men så provkörde jag en Tesla Model S i söndags. En P85D. Lyxmodellen med allt lullull, fyrhjulsdrift och inte mindre än 700 vilda el-hästar under huven. Eller ja, mellan hjulen faktiskt. Under huven är det ju bagageutrymme, faktiskt.

Och inget är sig längre likt. Redan innan provturen var jag lockad av en Tesla, det ska erkännas. Jag sympatiserar starkt med deras framåtanda, imponeras av deras målmedvetna affärsmodell och är ett stort fan av deras rockstjärne-VD Elon Musk (som inte bara fipplar med elbilar utan även jobbar med det lilla projektet att sätta en miljon människor på Mars).

Efter rundan i söndags är jag såld. Men inte ens med den bästa vilja i världen kan jag hosta fram de 1,4 miljoner riksdaler som en P85D går loss på. Och egentligen är det inte den modellen som tilltalar mig mest. Nej, äran för det tillfaller en bil som inte ens finns än.

Så här tänker Tesla

Det kan vara på sin plats med en kort sammanfattning av Teslas affärsmodell så här långt. Den är rätt enkel:

  1. Bygg en superexklusiv sportmodell som går enbart på el. Sälj den dyrt.
  2. För pengarna vi får in och med hjälp av insamlade kunskaper från punkt 1, bygg en exklusiv landsvägskryssare med prestanda som är överlägsna alla konkurrenter.
  3. För pengarna och kunskapen från punkt 2, bygg en SUV. För alla vill ha en SUV.
  4. För pengarna och kunskapen från 1, 2 och 3, bygg en folkmodell och ta världen med storm.

Idag befinner sig Tesla alldeles innan på punkt 3. Sportmodellen Tesla Roadster byggdes fram till 2012 i drygt 2 400 exemplar som sålts över hela världen. Landsvägskryssaren Model S säljs idag, och ungefär 1 300 av de sålda bilarna rullar i Sverige. Den kommande SUV:en, Model X, börjar säljas under 2016. Som min gode vän Jacob påpekade så säljs SUV:en, Model X, redan i USA men har inte kommit till Sverige än.

Vilket leder oss fram till punkt 4, och det som får mig att börja det här blogginlägget med orden ”aldrig har jag funderat på att köpa en bil så mycket som nu”.

Tesla Model 3 – bilen som inte finns

Punkt 4 är nämligen Tesla Model 3, företagets folkbil. Tidigare modeller är prissatta i den övre delen av skalan. Model 3 däremot är tänkt för medelsvensson. Alltså undertecknad. Med ett utgångspris på $35 000 (drygt 300 000 svenska kronor idag) kommer den att kosta som en vanlig Volvo utan extrautrustning. Om planerna håller (Elon Musk har ibland gett sina ingenjörer skrämselhicka genom att justera tidsplanen via Twitter) kommer Tesla att börja ta emot förhandsbeställningar på Model 3 i mars nästa år. Och då vete katten om jag inte är där och hänger på låset, för maken till körupplevelse har jag aldrig varit med om tidigare.

Fyra reflektioner om Model S P85D

För det första: bilskrället är knäpptyst. Asläskigt! Jag är ju van att höra en motor gå igång och det känns liksom tryggt att kunna växla lite baserat på motorljudet. Växla? Inte med en Tesla. Att säga att den har automatlåda gör den inte riktigt rättvisa. Den har inga växlar alls! Dubbla elmotorer driver hjulen och oavsett hastighet så levererar de en sömlös acceleration. Glöm bort växellådan och se till att använda det tomma utrymmet mellan framsätena till något viktigare.

För det andra: bilen väger 2,2 ton men kan, om jag vill, bete sig som en svältfödd kossa på grönbete. Den vill framåt, iväg, bort, någon annanstans. Det räcker med att andas lite oförsiktigt på gaspedalen för att släppa lös alla 700 hästar.

För det tredje: mittkonsollen är den största touchskärmen som finns i en bil till allmän försäljning idag. Allt kontrolleras därifrån: AC, värme, fjädring, musik, navigering. Listan kan göras lång. Förutom att vara en bil så knäcker den också extra som telefon, eftersom det finns ett SIM-kort i den som ger mig obegränsad tillgång till internet. Bra att ha när en vill leta reda på närmaste Supercharger-station, eller bara kolla på roliga katter.

För det fjärde: jag vet att det inte är så himla viktigt egentligen, att det bara är ett oerhört effektivt försäljningsknep och att det bara är praktiskt användbart vid snygga omkörningar, men ändå. Accelerationen. OMG OMG OMG. Från stillastående till 100 knyck på drygt tre sekunder. På Gröna Lund kostar en liknande upplevelse minst fyra kuponger eller ett åkband. Tur att min gode vän Joel var med och dokumenterade det hela. Varning för spontana kraftuttryck i den här filmen.

För det femte: jag skulle kunna fortsätta ett bra tag till med detta. En sjätte, sjunde och åttonde punkt vore mig inte främmande, men jag bryter här. Dels för att det här är en nog lång bloggpost som det är, men också för att du som läser detta ska få ha något kvar till din egen provkörning. För jag rekommenderar det varmt, även om du inte har några som helst planer på att bli Tesla-ägare. Ett varningens ord dock: risken är stor att du reagerar som jag. Och då kan vi ju hänga på låset samtidigt i mars, och det är ju alltid trevligt.


Ansvarsfriskrivning: jag har inte fått betalt för att skriva detta och har ingen personlig eller professionell relation med någon som arbetar på Tesla (vad jag vet). Däremot så erkänner jag villigt att jag är ett stort fan av både Tesla, Elon Musk och SpaceX.

"Prudent people seek a safe place". Undrar hur många lösenord som förvaras i de här lådorna på Birmingham Municipal Bank? Foto: CC-BY-SA Elliot Brown, flickr.com

Så hanterar jag mina lösenord i KeePass, MiniKeePass och KyPass Companion

Om du inte har upptäckt det här med internet igår så är chansen stor att du har ett antal konton på olika tjänster på nätet. Till varje konto brukar det följa med ett krav på lösenord. Frestelsen att använda samma lösenord på alla ställen är stor, men den känslan är förrädisk och måste bekämpas till varje pris!

Riskerna med att använda samma lösenord på flera ställen har till exempel Google skrivit mycket mer om, så det tänker jag inte gå in på. Istället tänker jag kort beskriva hur jag hanterar mina lösenord. Min machete i lösenordsdjungeln kallas för KeePass.

KeePass är ett lösenordsvalv. Tänk dig ett kassaskåp som du stoppar in alla dina omsorgsfullt nedskrivna lösenord i och sedan låser med en kod. Vips! Så behöver du bara komma ihåg den enda koden till kassaskåpet och inte vad som står på alla postit-lappar där inuti. Det är det här KeePass gör.

Kort om KeePass

KeePass är ett litet program som består av öppen källkod. Det betyder att alla som vill kan se hur programmet är uppbyggt och bidra till att förbättra det. (Det betyder inte att alla kan se dina lösenord!)

Programmet skapar en databas för dina lösenord och krypterar sedan databasen så att bara du kan låsa upp den. *

Min lösning med KeePass och Dropbox

Jag har en databas som KeePass har skapat i min Dropbox. Via Dropbox kan jag sedan öppna den här databasen från i princip vilken internetansluten enhet som helst. Oavsett om det är min Mac hemmavid, min windowsbaserade dator på jobbet, min iPad eller min iPhone. Alla enheter läser samma databas via Dropbox.

Appar och program som läser KeePass-databasen

Så kommer du igång

Jag upplever det enklare att starta på en dator istället för på en telefon eller en läsplatta, så jag rekommenderar dig att göra detsamma. Observera att beskrivningen här nedanför förutsätter att du har ett Dropbox-konto!

Skapa ett gratis konto på Dropbox först!

  1. Ladda hem rätt programvara beroende på vilken dator du använder (KyPass Companion för Mac eller KeePass 2 för Windows)
  2. Starta programmet och välj File > New för att skapa en ny databas
  3. Ge din databas ett namn och spara den i din Dropbox. Jag har skapat en mapp som heter KeePass i Dropbox, men det gör du som du vill.
  4. Du kan välja att använda enbart ett lösenord för att öppna din databas eller kombinera ett lösenord med en speciell fil. Då måste du alltid ange både lösenord och hänvisa till rätt fil när du vill öppna. Jag har inte provat detta så jag vet inte hur det fungerar. Jag känner mig trygg i att mitt lösenord räcker.
  5. Öppna din databas (genom att dubbelklicka på filen). Efter att ha angett ditt huvudlösenord kan du nu börja lägga in lösenord. Kommandot för det heter ”Add Entry” och det ligger på lite olika ställen beroende på plattform.
  6. Använd gärna KeePass lösenordsgenerator! Det slumpar fram lösenord utifrån de ramar du själv bestämmer. Istället för lösenordet minkatt2 så kan du få nA$y\,Is73'`:j=&sR|A
  7. Skapa gärna mappar i KeePass för att sortera dina privata lösenord från jobbrelaterade lösenord.

Öppna din databas på telefonen eller läsplattan

Din databas ligger i din Dropbox och du har lagt dina lösenord i den. Prima! Men hur sjutton kommer du åt den från telefonen då? Jo, såhär. (Beskrivningen gäller iPhone och iPad, jag tänker mig att det fungerar ungefär likadant på Android-lurar.)

  1. Ladda hem appen MiniKeePass från App Store och installera den
  2. Öppna din Dropbox-app i telefonen och lokalisera din databas
  3. Klicka på den. På iPhone och iPad kommer det att stå ”ingen tillgänglig förhandsvisning”.
  4. Klicka då på exportera-knappen. Det är den lilla fyrkanten med en pil uppe till höger på skärmen.
  5. Välj ”Öppna i…” från raden längst ner på skärmen
  6. Välj ”Kopia till MiniKeePass”. Häpp! Så har du öppnat din databas i telefonen.

Viktigt att veta: du uppmärksamme läsare noterar såklart att det är en kopia som öppnas i MiniKeePass. Det innebär att eventuella ändringar inte synkas tillbaka till Dropbox förrän du exporterar databasen dit. Det gör du på samma sätt som du öppnade den, alltså via exportera-knappen.

Siliconexus har skrivit en detaljerad bloggpost om MiniKeePass. Läs gärna den om du vill veta mer.

Fråga gärna om något är oklart

Det här är en väldigt övergripande beskrivning av hur jag använder KeePass-databasen. Fråga gärna i kommentarsfältet om du vill att jag förtydligar något. Lycka till!


* Nåja, möjligen att NSA och kineserna kan bryta upp den, men om det har gått så långt så har du nog större bekymmer än att ditt Facebook-lösenord har kommit på vift.

SpaceX:s Falcon 9-raket i företagets hangar på Cape Canaveral 14 juli 2014, innan första uppdraget i ORBCOMM OG2. Foto: SpaceX

Sjukt långt och sjukt bra blogginlägg om SpaceX

Två månader tog det. Men attans vad bra det är! Blogginlägget om SpaceX från Wait But Why, alltså. Om du är det minsta intresserad av rymdfart, rymdfartens historia, varför vi bör sikta högt (och långt) när vi tänker på vår egen överlevnad och liknande tunga ämnen så rekommenderar jag varmt att du läser How (And Why) SpaceX Will Colonize Mars.

Ha tålamod, det är en tung pjäs om vi bara pratar om antalet ord. Språket är en annan sak! Tonen är lättsam och anslaget pedagogiskt. Dock: engelska.

Nämnas ska också att inlägget är del tre i en serie om fyra som handlar om Elon Musk och hans företag. De två tidigare har handlat om Elon själv och om hans elbilsföretag Tesla. Det sistnämnda företaget håller jag själv på att skriva lite om, vilket jag redan har försagt mig om tidigare så nu är det bara att leverera.

Men nu: läs, för kattsingen!

Uppsala Taxi kör Tesla, dock inte den på bilden. Foto: CC-BY Steve Jurvetson, flickr.com

Dagens överraskning från Uppsala Taxi

Här promenerar en som vanligt genom Uppsala Konsert & Kongress på väg mot stan när det – mycket oväntat – dyker upp en bil från Uppsala Taxi. Okej, det är inte alldeles ovanligt med en taxibil runt UKK, men just den här bilen hör verkligen inte till vanligheterna. Uppsala Taxi har nämligen investerat i en Tesla Model S!

Sedan början av augusti 2015 går det alltså att åka Tesla i Uppsala utan att 1) behöva vara rik eller 2) känna någon som själv rattar det amerikanska vrålåket.* Jag snickrar på en längre bloggpost om min fascination för Tesla i allmänhet och företagets grundare Elon Musk i synnerhet. Därför var det extra kul att föraren från Uppsala Taxi med en välkomnande gest bjöd mig att sitta bakom ratten en stund. Visserligen stillastående, men känslan var ändå högtidlig. Komforten är det verkligen inget fel på, och den enorma touchskärmen som kontrollerar i princip allt i hela bilen är verkligen något alldeles extra.

Jag måste erkänna att jag funderar en hel del på datumet i mars 2016, då Tesla öppnar upp för förhandsbokningar av sin kommande folkbil, Model 3. Det är svårt för mig att avgöra om det bara är min early adapter-instinkt som talar eller om jag faktiskt på allvar överväger att köpa bil. Kanske är det en kombination av båda.

I väntan på min egen bloggpost rekommenderar jag verkligen en läsning av Wait But Why’s text om Tesla. Att elbilar är framtiden är jag övertygad om, och jag misstänker att Elon och ingenjörerna i Kalifornien är rätt sugna på att vara med i toppen av kampen om konsumenterna.

* Skamlös reklam: du kan beställa Teslan när du bokar din taxi! (Och nej, jag jobbar inte för Uppsala Taxi.)


 

Uppdatering: Simon påpekade vänligt nog på Facebook att det kostar 200 kr extra att beställa Teslan. Klart värt, i alla fall om en bara vill teståka en gång.

En fot på gräsmattan och en fot online. Fin semester! Foto: CC-BY-SA Jônatas Cunha, flickr.com/photos/jonycunha/

Spara utkast till bloggposter under semestern med IFTTTs Do-knapp

En av en bloggares stora utmaningar måste ju vara att hålla igång året om, oavsett säsong. Jag är nog inte någon optimal bloggare på det sättet i och med att jag ligger rätt lågt under semestertider. Men det betyder inte att jag inte samlar på mig ämnen att blogga om. Jag tar hjälp av den övergrymma tjänsten IFTTT.com och deras Do Note-app. Med hjälp av den är det en baggis att spara utkast till kommande inlägg. Det här inlägget till exempel, det plitade jag ner rubriken till exakt kl. 07:13 den 21 juli, via två snabba tryck på min telefon.

Jag jobbar på ett längre inlägg om IFTTT och hur jag använder tjänsten, men tills vidare kan jag bara varmt rekommendera en titt på deras Do-appar. Cliffhanger: inom kort kommer det att trilla in ett paket med Flics i min brevlåda. Då får Do en fysisk manifestation som kommer att bli väldigt spännande att utforska.

Memes vi minns V: The most difficult thing to explain

Den bisarra sanningen om den tekniska utvecklingen. Foto: reddit.com
Den bisarra sanningen om den tekniska utvecklingen. Foto: reddit.com