Finland har på sistone haft en märklig förmåga att producera oväntade filmer. Jag tänker närmast på den framgångsrika Iron Sky, där hemvändande nazister som tillbringat de senaste åren med att slicka såren på månen försöker sig på version 2.0 av det från deras synvinkel inte så lyckade senaste världskriget. Den filmen finansierades i viss utsträckning genom crowdfunding, alltså att fansen själva fick putta in pengar mot olika former av belöningar. Om detta även gäller actionsatsningen Big Game – med ingen mindre än Samuel L. Jackson i huvudrollen som amerikansk president – vet jag faktiskt inte. Men Big Game spelar helt klart i samma liga som Iron Sky. Det går liksom inte att ta dem på allvar. Men det är också deras charm: det hela blir så absurt att jag inte INTE kan gilla dem bägge två. Jag sammanfattade intrycken av Big Game på Facebook alldeles nyss:
Kategorier