Ja ja, jag vet att jag i förra inlägget högt och ljudligt deklamerade att jag är sjukt less på allt som har med viruset att göra. Rapporteringen, smutskastningen, den desperata jakten på nyhetsrubriker. Bah. Men mitt i allt detta står vår statsepidemiolog som en fyr i mörkret. Vår boj i bukten. Anders Tegnell.
Om jag inte minns något annat av den här perioden i mitt liv och mänsklighetens historia så vill jag komma ihåg den här fantastiska trycksaken.
Hysteriskt skojigt i all sin enkelhet.
