När jag var ungefär 15 år så råkade familjen besöka restaurang Prinsen i Stockholm samtidigt som Arne Ankas pappa Charlie Christensen hade utställning där. Prinsen råkar ju vara ett av Arnes stammishak, så platsen var väl vald. Jag minns inte de exakta omständigheterna – det kan ha varit i samband med min födelsedag – men kvällen slutade i alla fall med att jag lämnade restaurangen med en alldeles äkta Arne-litografi i min hand.
Länge har den varit det enda serierelaterade konstverket som hängt på våra väggar. För något år sedan var det dock som om en liten dammlucka öppnades. Sedan dess har Christensen fått sällskap av en Kellerman (Rocky), en Ekman (Lilla Berlin) och nu senast en Darnell (Herman Hedning, 91:an). Dessutom står en jättefin Emanu-bild och väntar på lämplig plats. Den sistnämnda är kanske inte en serie direkt, men den hör definitivt hemma i samma kategori rent visuellt.
Ett foto publicerat av Per Hård af Segerstad (@perhardafsegerstad)
Överlag är det mycket som ska få plats på våra väggar. Praktverket är fortfarande en gul vinylspelare på svart bakgrund som jag köpte på gatan i New York 2007. Det ska bli skönt att få tillgång till mer väggyta när vi flyttar till radhus i höst.
