Stressfaktorn när vi kvällen innan avresa till New York märker att min ESTA inte verkar finnas. Skyhög. Andas, Per. Andas, Hanna.
Några intensiva minuter passerar. Efter digitalt detektivarbete och ett lätt andfått samtal till flygbolagets handläggare visar det sig att systemet har blandat ihop mitt passnummer med vårt bokningsnummer. När processen för att checka in når fältet där mitt passnummer förväntas stå och den möter den betydligt mindre kompatibla bokningsreferensen tvärnitar allt. Den mycket behjälpliga damen i telefonen knappar in mitt passnummer. Vi väntar andlöst i telefon. Försöker checka in igen.
Det går inte nu heller.
Andas, Per.
Nytt försök med telefon
Ringer tillbaka till flygbolaget. Tjugosju andra före i kön och vansinnigt dålig light-country som pausmusik. The things one have to put up with. #ilandsproblem
Kommer fram till en kundservicemedarbetare och följande konversation utspelar sig.
Jag: ”Jag pratade med en kollega till dig tidigare och [jag beskriver problemet och hur kollegan hjälpte till, long story short]. Jag kan fortfarande inte checka in.”
Kundservice: ”Du behöver inte oroa dig. Det kan vara en fördröjning i systemet. Du vet, computer says no.”
Lugnad men inte klar
Sedan blev allt bra. Eller nej, jag kan fortfarande inte checka in, men när den fantastiska kundtjänstmedarbetaren i andra änden av luren droppar en snortajt populärkulturell referens kan jag inte annat än bli lugnad. Så nu siktar jag på att checka in på plats på Arlanda imorgon förmiddag. Sedan: New York, baby! Så här:
Uppdatering tisdag 1259: incheckad och klar. Hurra! Let’s hear it for New York!
