Långvariga läsare av den här bloggen kan möjligen dra sig till minnes att jag i juni 2015 skrev ett inlägg om att jag och H försökte sluta säga det s k ”o-ordet”. Ordet i fråga var ”oj” och vi strösslade det omkring oss som om det inte fanns någon morgondag. Metoden vi använde för att tvinga oss själva att skära ner på det myckna ojandet var, för att citera mig själv:
Genom gammal hederlig exercis ska det onda fördrivas!
Nu skriver vi 2018, och årets version av ”oj” är ”lite”. I likhet med andra smått onödiga utfyllnadsord är det väldigt lätt att använda, och i många fall helt meningslöst. Några exempel:
- ”Får jag snyta dig lite?”
- ”Jag går och duschar lite.”
- ”Vill du ha lite mat?”
- ”Låt oss gå till förskolan lite.”
Ja, ni märker ju. Helt vansinnigt. Så för att tvinga oss själva att minska ner på det här relativiserandet kör vi med den beprövade metoden armhävningar. Två armhävningar per användande av ordet. Stackars H är förkyld, så istället för att faktiskt göra armhävningarna drar hon streck på ett papper för att kunna göra dem i efterhand. Vid det här laget är hon nog uppe i dryga 50 armhävningar.
Vi kommer att bli ännu snyggare och mer vältränade på kuppen. Heja oss!