Jag är en varm anhängare av Facebook. Har hängt där sedan 2007, vilket är snudd på 13 år vid det här laget. Jag har haft många vettiga och insiktsfulla diskussioner där, och garvat åt ett stort antal varianter på roliga katter. Facebook är, kort sagt, en naturlig del av mitt liv, och något som gett mig väldigt mycket.
Det är därför med viss förundran jag slagits av insikten att en starkt bidragande orsak till att jag är så sjukt jävla less på allt som har med coronaviruset att göra är folks förmåga att kläcka ur sig allsköns dumheter på Facebook. Det här är givetvis inte Facebooks fel. Men det drabbar mig, i mitt vita slott högt uppe på normcore-kullen, och det gör mig sjukt irriterad.
Lyckligtvis finns det ju en enkel lösning på just det här problemet. Så, från och med typ just nu, skär jag ner mitt användande av Facebook till ett absolut minimum. Vissa grupper behöver jag ha lite koll på eftersom vi fortfarande använder dem för jobbets skull. Men i övrigt tänker jag inte sätta mig själv i en situation där jag vill kasta ut tangentbordet genom fönstret och tvätta mina ögon med Klorin eftersom diverse självutnämnda pandemiexperter tävlar i vem som kan vräka ur sig flest pseudovetenskapliga plattityder i en följd. I’m not having that.
Det här självpåtagna moratoriet varar till jag bestämmer att det inte varar längre. Slut på meddelandet.
Ett svar på ”Dagens lyxproblem: att vara less på allt som har med Corona att göra”
[…] ja, jag vet att jag i förra inlägget högt och ljudligt deklamerade att jag är sjukt less på allt som har med viruset att göra. […]