It’s grim up north – min nya favorit-tisha

Av olika anledningar är jag inne i ett KLF-stim just nu. KLF, som i duon Bill Drummond och Jimmy Cauty, som i slutet på 80- och början på 90-talet satte topplistorna i brand med hits som 3 a.m. Eternal och Last Train To Trancentral.

De är aktuella igen (som om de någonsin varit inaktuella, pah!), fast för en något snävare krets fans nu. För att göra en lång historia kort så har det gått 23 år sedan gruppen underkastade sig ett självvalt moratorium efter att ha bränt en miljon pund i sedlar på en ö i Skottland. Bill och Jimmy återvände i en form förra året för 400 lyckliga själar som lyckats få tag i en biljett till deras performance-aktivitet i Liverpool. De är dock inte längre The KLF, vilket förtjänar att påpekas så det inte uppstår några missförstånd.

Hursomhelst. En del i ovanstående gör att jag med viss sannolikhet kommer att befinna mig på Faraid Head i norra Skottland på morgonen den 5 november 2018. Det ska bli en… intressant upplevelse, tänker jag. Jag får återkomma om det lite senare. Nu vill jag mest passa på att skryta med en ny favorit-tisha. En med tryck jag gjort helt själv.

Vill du också ha en likadan? Jag lyckades göra trycket publikt på spreadshirt.se. Transparens: jag får en tia per såld tröja. Låt inte det hindra dig från att ståta med en gammal 90-talsdansgolvsrökare på bröstet!

Tänk om vi var våra titlar igen

Det här inlägget är inspirerat av den trevliga danska tv-serien ”Badhotellet”, vars fjärde säsong nyss gick på TV4Play. Serien utspelar sig på 30-talet i och kring ett badhotell på en sanddyn i Danmark. Gästerna är övervägande överklass som tillbringar ett par sommarveckor i rustik lyx, ständigt uppassade av personalen. Det jag reagerat på, och som lett till det här inlägget, är hur mycket titlar betydde förr i tiden i samtal med andra människor. Som i det här fallet mellan gästerna på badhotellet. Det är ”kanslichefen” hit och ”fabriksägaren” dit. Då tänkte jag: tänk om vi skulle prata så med varandra idag?

En vanlig dag i korridoren på jobbet

— Tjena fru art director, hur är läget?
— Jotack, fröken key account manager, jag kan inte klaga. Fint väder!
— Verkligen! Har ni hört att unge herr kontorskoordinatorn har börjat dejta herr innesäljare med specialansvar för nyrekrytering?
— Nä, det har jag helt missat! Vilken grej!
— Jomenvisst! Och unga fröken head of marketing analysis and search engine optimization sa till mig att de är så söta. Från det ena till det andra: ska du på mötet med fru verkställande direktör och herr finanschef?
— Nja, jag tänkte köra friskvårdstimme då, så det är lite schemakrock.
— Jaha, hänger du på herrarna arbetsmiljöansvarig och information security executive officer då?
— Ja, precis. Det blir svettigt.
— Mm, ha så trevligt då. Oj, där kommer fru content protection and regulation officer, henne måste jag fånga. Vi hörs!
— Yes!

Lite uppfriskande vore det allt att behöva ha stenkoll på omvärldens LinkedIn-konton. Fast mest stressigt.

Ifrågasätt alltid svaret du får

Det är självklart inte alltid så enkelt som det verkar. Men det är en nyttig tankeövning, att fundera kring varför ett svar verkar självklart och naturligt. Det kan visa sig, till alla inblandades stora förvåning, att det finns fler än ett svar som är rätt. Och att det en först trodde var rätt inte alls är det.

Det jag vill säga med det här är egentligen att du alltid ska fundera över vem som svarar dig, varför svaret kommer från den personen eller organisationen och vad den personen eller organisationen har att vinna på att du tror på det svaret.

Om vi tillsammans blir bättre på det här tror jag vi får en bättre tillvaro.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE