Seriekonst på väggarna

När jag var ungefär 15 år så råkade familjen besöka restaurang Prinsen i Stockholm samtidigt som Arne Ankas pappa Charlie Christensen hade utställning där. Prinsen råkar ju vara ett av Arnes stammishak, så platsen var väl vald. Jag minns inte de exakta omständigheterna – det kan ha varit i samband med min födelsedag – men kvällen slutade i alla fall med att jag lämnade restaurangen med en alldeles äkta Arne-litografi i min hand.

Länge har den varit det enda serierelaterade konstverket som hängt på våra väggar. För något år sedan var det dock som om en liten dammlucka öppnades. Sedan dess har Christensen fått sällskap av en Kellerman (Rocky), en Ekman (Lilla Berlin) och nu senast en Darnell (Herman Hedning, 91:an). Dessutom står en jättefin Emanu-bild och väntar på lämplig plats. Den sistnämnda är kanske inte en serie direkt, men den hör definitivt hemma i samma kategori rent visuellt.

Ramat in ännu en fin poster. Den här gången fantastiska ”Home” från övergrymma illustratören @Emanu_G. Kul med konst!

Ett foto publicerat av Per Hård af Segerstad (@perhardafsegerstad)

Sjukt nöjd med min nyinramade @lilla_berlin -litografi! Nu ska vi bara hitta lämplig väggplats också. #nofilter

Ett foto publicerat av Per Hård af Segerstad (@perhardafsegerstad)

Överlag är det mycket som ska få plats på våra väggar. Praktverket är fortfarande en gul vinylspelare på svart bakgrund som jag köpte på gatan i New York 2007. Det ska bli skönt att få tillgång till mer väggyta när vi flyttar till radhus i höst.

Personliga monument

Här i Uppsala finns det på flera ställen små monument till händelser som för de inblandade varit omtumlande och stora, men som för resten av befolkningen inte spelar så stor roll. Jag tänker närmast på några gatstenar i centrum, som med hjälp av ingraverad text signalerar att olika par har funnit varandra på just den platsen. Mest känd är nog ”Harry och Hulda Kadunka”-stenen utanför Hambergs fisk.

Även om jag inte är personligen bekant med något av de här paren (tror jag!) så blir jag berörd av de här plattorna. Jag tror att det har att göra med både den personliga touchen och den snygga blinkningen till gerillainstallationer och gatukonst. Det är lockande att försöka åstadkomma något eget och liknande till en speciell plats i min och H:s liv. Jag låter den idén mogna och frodas lite ett tag först, tror jag.

Tills vidare har vi däremot hakat på en möjlighet att infoga vår fina dotters fina namn i ett monument av det mer praktiska slaget. Bryggan på den alltigenom fantastiska Stiftsgården i Rättvik håller på att renoveras, och i samband med det fick den som ville sponsra en planka och få ett namn ingraverat på den. Sagt och gjort. Inom kort ligger det en planka med Siris namn på en av de finaste platserna i Sverige. Inte alls illa som monument betraktat.

Ärm och bän

Hade en liten fundering häromdagen. I likhet med många andra postade jag den på Twitter. #bloggakort

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE