Funderingar inför valåret 2018

Nu när jag kan lägga 2017 till handlingarna (bra år, för övrigt) är det dags att fokusera framåt. Och då blir det oundvikligen så att jag tänker på valåret och valet i höst. Så frågan är hur politisk jag har lust att vara i år? Frågan gäller både på bloggen och i sociala medier. Och borta från tangentbordet också, för den delen.

Det är inte helt enkelt, faktiskt. Å ena sidan är jag intresserad och vill delta i debatten. Å andra sidan skräms jag av trollen och den generella attityden i samtalet. Stundtals kan det ju inte ens kallas samtal. Snarare sandlådeslagsmål om vem som ska ha den röda spaden.

Som betalande medlem i ett svenskt politiskt parti har jag redan tagit steget in i vårt offentliga system. Men som sagt, vilken nivå ska jag hålla? Det återstår en del att fundera på. To be continued.

Vad ska vi äta till middag? – en smart familjelösning

Du vet hur det är. Dags för middag, och kylskåpet innehåller tre potatisar, en halv burk creme fraiche, några oliver, en ledsen tomat och en mjölk som gick ut igår. Lite sent att börja planera för storhandling i det läget. Och i ärlighetens namn så kommer det här tipset också att vara för sent när din middag borde stått på bordet nyss. Men för att det inte ska hända igen kan vårt tips vara praktiskt.

Slumpmässig meny ger spännande middag

Det är enkelt. Vi har två burkar med lappar i. På lapparna står maträtter som är förhållandevis lättlagade (med några undantag) och som vi gillar mer eller mindre allihop (två vuxna och två barn). Varje helg drar vi sju lappar ur ena burken – och vips! har vi åstadkommit en veckomeny. De använda lapparna lägger vi sedan i den andra burken, och när den ena är tom vänder vi tillbaka igen. På det här sättet får vi hyfsad variation i måltiderna, eftersom vi har drygt 50 lappar i burken. Rent teoretiskt behöver vi inte äta samma mat mer än var sjätte vecka. Så fint är det inte i praktiken, men det gör inget.

Vi är inte stenhårda i förfarandet utan kan ibland känna ”nä, inte det där just nu”. Då lägger vi tillbaka den lappen och drar en ny. Force majeure, som VAB eller annat bök, kan också ta överhanden. Såklart. Poängen är att vi på ett enkelt sätt får middag och en veckomeny, och som en bonus är det bara rätter som är goda. Vi har ju gubevars skrivit lapparna själva.

Och apropå bonusar: på en lapp (av drygt 50) står det ”hämtpizza”.

Släpp taget och låt burkarna styra

Om du vill ha en enkel veckomeny som funkar jättebra för t ex stressade småbarnsföräldrar är du välkommen att använda det här tipset. Gör det till en kul grej att sitta med barnen och skriva lapparna, så ser de också fram emot middag varje dag. Och du. Det är helt okej att äta pannkakor och våfflor samma vecka.

Pet Shop Boys i Dalhalla: The Pop Kids levererar The Pop Hits

They called us the pop kids
’Cause we loved the pop hits
And quoted the best bits
So we were the pop kids

Poppojkarna från London besökte den ständigt imponerande scenen i Dalhalla häromsistens, och jag och H hade turen att kunna vara där. Tur, dels för att vi var i krokarna och dels för att vi lyckats skaffa eminent barnvakt. Giget började ju kl. 23 av alla okristliga tider (för barnfamiljer i alla fall), så det var inte helt enkelt. Men det gick, och det är jag sjukt glad för! För Pet Shop Boys charmade loss i det gamla kalkbrottet och spelade med laser så det nog syntes till Leksand ungefär. Och när de öppnade upp stora technopåsen någonstans i mitten (med spår från senaste plattan Super och tidigare Electric) då vete katten om inte basen skakade loss lite gamla kalkrester från väggarna runtomkring.

Brittisk charm möter modern teknik och ljuv musik uppstår

Jag slås flera gånger av hur gulliga Neil Tennant och Chris Lowe är. Ja, mest Neil då kanske. Chris är ju den coola katten i duon. Han har varit tyst och anonym i mask och/eller hjälm i några decennier innan Daft Punk plankade konceptet. Neil däremot är en riktig crooner. Med risk för att låta utseendefixerad så ser han ut som Paul McCartney skulle se ut om Paul var snygg. Och så sjunger Neil ju med sin säregna svala stämma i perfekt synk med synthrytmerna från Chris.

Det är baske mig bara Pet Shop Boys (och möjligen Morrissey) som kan komma undan med låttiteln Love Is a Bourgeois Construct. Och när de tidigt i giget stämmer upp i min nya favorit The Pop Kids känns det oerhört bra att sitta i ett kalkbrott i Dalarna och känna hur basen river i kläderna.

Låtlistan för den som undrar

Det är en synd att filma men vi gjorde det ändå

En liten filmsnutt av en klassiker fick H till, men den kan jag inte bädda in här tyvärr. Ni får hålla till godo med någon annans rörliga bilder.

Alla nöjda och glada

Mer är 35 år efter att Neil och Chris träffades i en elektronikaffär i Chelsea kan de få mig som lyssnar att le fånigt och ta både ett och två danssteg med sin oemotståndliga elektroniska finsmakarpop. Det var lyckliga konsertbesökare som navigerade hem i de mörka dalaskogarna den natten.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE