Sinnestillståndet som är New York

Stressfaktorn när vi kvällen innan avresa till New York märker att min ESTA inte verkar finnas. Skyhög. Andas, Per. Andas, Hanna.
Några intensiva minuter passerar. Efter digitalt detektivarbete och ett lätt andfått samtal till flygbolagets handläggare visar det sig att systemet har blandat ihop mitt passnummer med vårt bokningsnummer. När processen för att checka in når fältet där mitt passnummer förväntas stå och den möter den betydligt mindre kompatibla bokningsreferensen tvärnitar allt. Den mycket behjälpliga damen i telefonen knappar in mitt passnummer. Vi väntar andlöst i telefon. Försöker checka in igen.

Det går inte nu heller.

Andas, Per.

Nytt försök med telefon

Ringer tillbaka till flygbolaget. Tjugosju andra före i kön och vansinnigt dålig light-country som pausmusik. The things one have to put up with. #ilandsproblem

Kommer fram till en kundservicemedarbetare och följande konversation utspelar sig.

Jag: ”Jag pratade med en kollega till dig tidigare och [jag beskriver problemet och hur kollegan hjälpte till, long story short]. Jag kan fortfarande inte checka in.”
Kundservice: ”Du behöver inte oroa dig. Det kan vara en fördröjning i systemet. Du vet, computer says no.”

Lugnad men inte klar

Sedan blev allt bra. Eller nej, jag kan fortfarande inte checka in, men när den fantastiska kundtjänstmedarbetaren i andra änden av luren droppar en snortajt populärkulturell referens kan jag inte annat än bli lugnad. Så nu siktar jag på att checka in på plats på Arlanda imorgon förmiddag. Sedan: New York, baby! Så här:

Uppdatering tisdag 1259: incheckad och klar. Hurra! Let’s hear it for New York!

Ryktena om min bloggdöd är kraftigt överdrivna

Det känns fånigt att skylla min långvariga frånvaro härifrån på mina barn, men jag gör det ändå. Eller, ”skylla” är måhända fel ord. Men den överlägset tyngst vägande orsaken till att jag inte längre producerar några regelbundna ordmängder här är min föräldraledighet. Jag tillbringar helt enkelt tid med mina barn. Dock vilar jag inte på lagrarna, i huvudet har jag en hel hoper inlägg halvskrivna. Så räds icke! Inom en snar framtid är jag åter här med viss regelbundenhet.

Jag uppdaterar dock min läsdagbok i samma takt som jag läser böcker. Det vill säga något långsammare än vanligt, men snabbare än jag bloggar.

Tills vidare rekommenderar jag Wait But Why, Andrev Valden, Landet Annien och Amanda Fast.

Retrospektiv från 2007 för perspektiv på 2016

Årets näst sista dag lämpar sig alldeles särskilt bra för lite retrospektiv och bakåtblickar. Särskilt som det också är min sista dag på jobbet på ett bra tag. Nu ska jag vara hemma och föräldraledig med världens tuffaste, ballaste, coolaste och fränaste Alma. Ända till 15 september 2017! Det är länge. Tack Sverige för att jag får det.

Gammalt fynd får nytt liv

Hittade av en slump en gammal kopia på en handsnickrad webbplats för mig själv från 2007. Den innehöll bland annat en liten årets-lista för just 2007. Det är rätt kul att läsa den, för det är liksom en annan jag som skriver den. Och det är ändå inte så länge sedan. Jag vill ju ogärna undanhålla sådana guldkorn från mina läsare, så här kommer den i all sin prakt. (Det enda jag gjort är att uppdatera typsnitten; Verdana i 10 pixlars storlek är inte så läsvänligt längre.)

Då kör vi.

Phaseplant Retrospektiv 2007

Årets skiva: ingen aning, jag lyssnar bara på gammal musik.
Årets låt: som sagt, jag lyssnar bara på gammal musik.
Årets film: Rattatouille. Underbart!
Årets bok: Harry Potter and the Deathly Hallows och hela Revelation Space-serien av Alastair Reynolds.
Årets stingslighet: Min, från Harry Potter-releasen och två dygn framåt.
Årets fest: Kroppkakegasquen, släktfesten på Riddarhuset, W:s femtioårsskiva och ”den lugna vinkvällen” hemma hos J.
Årets plagg: mina H.MADE-mjukisbyxor.
Årets muta: de sju dödssynderna på Knallyt den 12 maj.
Årets spel: Munchkin, Carcassonne & Roborally.
Årets lunch: den jag får köpa för personalpris på UKK.
Årets middag: sommargrillmiddagen med H, C, Y, B & A.
Årets TV: Heroes (för att jag äntligen kan titta på TV igen).
Årets scen: måste ju bli sal B i Uppsala Konsert & Kongress.
Årets konsert: samma som Proserpina, alltså Infected Mushroom på Arvikafestivalen. Och Euskefeurat i Falun i höstas.
Inte årets konsert: Snoop Dogg & P Diddy i Globen den 11 mars.
Årets upptäckt: Svenska Akademin, även de i Arvika.
Årets kändisspotting: Det japanska kejsarparet (bildbevis finnes, se nedan!).

Per tillsammans med (nåja, på samma bild som i alla fall) det japanska kejsarparet och det svenska kungaparet på trappan till universitetshuset under Linnéjubileet 2008.
Per tillsammans med (nåja, på samma bild som i alla fall) det japanska kejsarparet och det svenska kungaparet på trappan till universitetshuset under Linnéjubileet 2008.

Årets blogg/ar: Räknat på de jag läst mest så blir det den här, den här, denna och den här. Och denna, för att inte bara nämna folk jag känner.
Årets antiklimax: att Mos Def ställde in två timmar innan konsertstart.
Årets kultursatsning: min och H:s pågående (se även nästa punkt).
Årets opera: Carmen i Dalhalla.
Årets visuella upplevelse: Cirque de Soleil i Globen.
Årets kalender: Min. Utan den hade jag inte fungerat.
Årets orättvisa: de anställda inom sjukvården i Uppsala Kommun måste arbeta i sina egna kläder medan konferensavdelningen på Uppsala Konsert & Kongress får Tiger-kavajer.
Årets prioritering: jobb före skola under hösten.
Årets skönaste: ljudsystemet på Physique.
Årets varmaste: Råbiffen på Gotlands. Frack och stekande vårsol. Fläff.
Årets lökigaste: jullovet hemma hos far, god mat och gott sällskap.
Årets bar: den på sjätte våningen som jag inte hunnit besöka än.
Årets grogg: efter ett år som 1Q måste jag säga den som börjar på gin-. Årets resa: Barcelonatrippen med H. Varmt, turistigt och avslappnande.
Årets projekt: att måla toalettdörrlisterna (ännu oavslutat) samt Skyltprojektet för nationen (likaså oavslutat).
Årets tal: Kofi Annans på middagen efter Linnépromoveringen och E:s på Ostkakegillet i november.
Årets saknad: H i Frankrike i två månader.
Årets geekigaste: Dreamhack Summer 15-17 juni och min T-qualizer.
Årets men-jag-skulle-ju-inte-egentligen: period 2 på Stg i R-vik.
Årets karatefylla: Kroppkakegasquen (finns tydligen på video också).
Årets bakfylla: Efter ”den lugna vinkvällen” hos J.
Årets uttryck: ”Folk är idioter!”
Årets drygaste: att sammanställa underlaget till obligatorieutredningen.
Årets roligaste: kombinationen Fredrik Lindström + Klungan + 1 2 3 Schtunk under en och samma intensiva vecka.
Årets mjukvara: Illustrator, Azureus och iTunes.
Årets hårdvara: en MacBook, alternativt årets julklapp modell 42″. *
Kapiteltitel för 2007 i mina memoarer: ”Jag säger som Göran Kropp: jag klarade det!”

* Inte för att jag har haft råd med endera.

Optimization WordPress Plugins & Solutions by W3 EDGE